WALLENSTEIN – BLITZKRIEG – 1971
Man behöver inte gräva särskilt djupt för att förstå att det gjordes massor med bra och spännande progressiv rock i hela Europa i slutet av 60- och början av 70-talet. Men på den tiden var man förblindad av de stora amerikanska och brittiska banden. Jag också.
Att det fanns ett och annat ganska giftigt svenskt band i genren missades också. Där gissar jag att det var den svenska politiska proggen som stod i vägen och skymde sikten.
Men jag har på senare år gjort mig besväret att gräva, och gjorde det tydligen på rätt ställe.
Jag behövde inte ta särskilt många spadtag för att hitta den här LP:n, tyska Wallensteins debutplatta Blitzkrieg. En LP jag till för några år sedan inte hade en aning om att den ens fanns. Av många anses den vara en klassisk för att inte säga legendarisk krautrockplatta.
Den är dessutom gjord före syntharnas inträde i rockbranschen, åtminstone i Tyskland. Det gör den extra spännande. LP:n domineras av piano-, keyboard och mellotronvirtuosen Jürgen Dollase som tillsammans med den blixtrande gitarristen Bill Barone gör Blitzkrieg till ett bländande verk av ylande gitarrer, en mullrande orgel och melodislingor på piano man inte trodde var möjligt att ett symfoniskt rockband, förutom Emerson Lake & Palmer, skulle kunna åstadkomma.
Men en liten varning innan du ger dig ut på jakt. Tempot på Blitzkrieg är våldsamt. Och det på nästan hela skivan. Musiken här kan lätt bli påfrestande och en sån där sak som plågar grannarna till dem som bor i lyhörda lägenheter.
Det finns dessutom bara fyra låtar på LP:n, alla cirka tio minuter långa. Mitt förslag är att du lyssnar på skivan innan du slår till. Jag tror inte Wallensteins Blitzkrieg passar alla.
Hittar du någon annan LP med det här gänget kan du lyssna på den också. Det är inte alls säkert att den går på i samma stil som den här LP:n. Wallenstein levde fram till 1981 och hann under sina år gå igenom en hel del olika faser, allt från Blitzkrieg till spacerock.
Nr: 952/2222
Man behöver inte gräva särskilt djupt för att förstå att det gjordes massor med bra och spännande progressiv rock i hela Europa i slutet av 60- och början av 70-talet. Men på den tiden var man förblindad av de stora amerikanska och brittiska banden. Jag också.
Jag behövde inte ta särskilt många spadtag för att hitta den här LP:n, tyska Wallensteins debutplatta Blitzkrieg. En LP jag till för några år sedan inte hade en aning om att den ens fanns. Av många anses den vara en klassisk för att inte säga legendarisk krautrockplatta.
Det finns dessutom bara fyra låtar på LP:n, alla cirka tio minuter långa. Mitt förslag är att du lyssnar på skivan innan du slår till. Jag tror inte Wallensteins Blitzkrieg passar alla.
Hittar du någon annan LP med det här gänget kan du lyssna på den också. Det är inte alls säkert att den går på i samma stil som den här LP:n. Wallenstein levde fram till 1981 och hann under sina år gå igenom en hel del olika faser, allt från Blitzkrieg till spacerock.
Nr: 952/2222
Tror du inte att första låten är felstavad, Lunetic brukar vara Lunatic? När Bill och Jerry lämnat bandet, kantrade skutan ganska fort. Se Wallensteins mest sålda och önskade låt, Charline från 1978, pudelrock. Har fortfarande inte fått fatt i Jerry Berkers solo Lp: Unterwegs. Bill flyttade hem till USA och blev försäljare för Caterpillar. Dollase matskribent i Frankfurter Allgemeine Zeitung. Harald fortsatte att trumma sig genom livet, Ash Ra Tempel och mycket annat. Albrecht von Wallenstein, varför tog man bandnamnet efter honom? Har det något med svenskarna i 30-åriga kriget att göra?
SvaraRadera