Döende civilsation på en döende planet

KLAATU – HOPE - 1977

Klaatu lyckas skapa en minst sagt ödesmättad stämning på sitt album Hope. Ett rop på hjälp från en döende civilisation på en döende planet långt borta i en okänd galax. Albumet är ett överorkestrerat konceptalbum och historien är hopplös, ändå är Hope ett sånt där album som jag gillar nu också.

Visst är det bara nostalgi, det vet jag. När skivan var ny 1977 gillade jag verkligen skivan och försökte på allvar sätta mig in i historien. Sen var det fler än jag som också analyserade varenda textrad och ton för att försöka lista ut om det verkligen var Beatles som låg bakom, som ryktet påstod.

Så var det naturligtvis inte, vilket visade sig på skivan efter, Sir Army Suit, där hemliga Klaatu för första gången visade sina ansikten på bild. Egentligen var det en rätt fånig, eller snarare förvirrad berättelse Klaatu spelade upp.

Men jag tycker ändå Klaatu gjorde det rätt snyggt. Det finns flera bra popmelodier, genomtänkta och lite småroliga. We´re Off You Know, Around the Universe in Eighty Days, So Said the Lighthousekeeer och titelspåret Hope är riktigt bra pop. Lite ELO faktiskt och i låten Madman nästan hårdrock, eller spacerock om man så vill...

Det var lite märkligt att jag 1977 började lyssna på ett band som Klaatu. Det var ju mitt i punkvågen och den här typen av artrock var mer eller bannlyst. Men det är bara att erkänna. I hemlighet lirade jag pop, men bara sent på nätterna och med hörlurar på.

Nr: 64/2222

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare (se länk), men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.