GROUP 1850 – POLYANDRI – 1974
Med Polyandri tog holländska Group 1850 steget över till en annan dimension. Det var här de gjorde ett gigantiskt tidshopp. Och tiden har inte kommit ikapp dem än.
Polyandri är en mycket märklig LP, förmodligen någon form av spacerock, men kanske ännu troligare världsmusik, denna så tacksamma genre där det går att stoppa in det mesta man inte begriper sig på.
Det ännu underligare med Polyandri är att om skivan kommit några år tidigare hade precis alla fattat vad det handlade om. Men 1974 var det Group 1850 för sent ut.
Man kan säga vad man vill om ABBA, men inget blev sig likt efter deras triumf i Brighton. Holländarna tog åt sig och fick nästan den hela progressiva grenen i landet att lira pop.
Men inte Group 1850 alltså, när ABBA fick ta emot segerpokalen var de här holländarna troligen redan i den där andra dimensionen där tonerna, takten och rytmerna inte behöver ha något med varandra att göra för att ändå kunna smälta samman.
Det är nämligen det jag tror händer på Polyandri, som i min värld skulle kunna vara Incredible Strange Music, easylistening där James Last och Kai Warner dompterar allt från hela orkestrar ända ner till en ynka liten ton tagen av en försynt piccolaflöjt på besök.
Eller så är det någon så udda och ovanlig form av musik att den i det närmaste förblivit okänd ända fram till våra dagar. Jag kan dock ana ett släktskap med LP:n Fantastic Party, denna tyska tanzplatte från det tidiga 70-talet som lyckades bli något av en legend utan att det alls var meningen.
Med tillkomsten av Polyandri skulle den kunnat ha skapat någon slags trend, som i så fall är underground i underjorden eftersom de som spelade in Fantastic Party inte hade en aning om vad de gjorde. Kanske visste Group 1850 bättre, men säker är jag inte. Polyandri är nämligen alldeles för virrig för det.
Hur som helst är Polyandri en synnerligen underhållande LP för den som inte är rädd för det annorlunda och konstiga. Det är absolut en LP jag vill rekommendera till alla dem som vid något tillfälle i sitt liv blivit förförda av oljuden på Fantastic Party, eller fått en så hård smäll i skallen att de fått uppleva de speciella ljud- och ljuseffekter som kan uppstå då.
Polyandri blev för övrigt den tredje och sista plattan för dessa övertända holländare. De båda tidigare skivorna är visserligen helskumma saker det också, men består åtminstone av musik man utan större bekymmer kan placera in i någon slags fack.
Nr: 154/2222
Med Polyandri tog holländska Group 1850 steget över till en annan dimension. Det var här de gjorde ett gigantiskt tidshopp. Och tiden har inte kommit ikapp dem än.
Man kan säga vad man vill om ABBA, men inget blev sig likt efter deras triumf i Brighton. Holländarna tog åt sig och fick nästan den hela progressiva grenen i landet att lira pop.
Men inte Group 1850 alltså, när ABBA fick ta emot segerpokalen var de här holländarna troligen redan i den där andra dimensionen där tonerna, takten och rytmerna inte behöver ha något med varandra att göra för att ändå kunna smälta samman.
Det är nämligen det jag tror händer på Polyandri, som i min värld skulle kunna vara Incredible Strange Music, easylistening där James Last och Kai Warner dompterar allt från hela orkestrar ända ner till en ynka liten ton tagen av en försynt piccolaflöjt på besök.
Med tillkomsten av Polyandri skulle den kunnat ha skapat någon slags trend, som i så fall är underground i underjorden eftersom de som spelade in Fantastic Party inte hade en aning om vad de gjorde. Kanske visste Group 1850 bättre, men säker är jag inte. Polyandri är nämligen alldeles för virrig för det.
Polyandri blev för övrigt den tredje och sista plattan för dessa övertända holländare. De båda tidigare skivorna är visserligen helskumma saker det också, men består åtminstone av musik man utan större bekymmer kan placera in i någon slags fack.
Nr: 154/2222
Ytterligare ett knippe tondöva musiker!
SvaraRadera