CARDEILHAC – CARDEILHAC – 1971
Schweizisk hård rock från tidigt 70-tal med mer gemensamt med Uriah Heep och Deep Purple än med de tyska krautrockarna på andra sidan gränsen. Dock en helt okej hårdrockplatta, trots tämligen uselt ljud.
Det är fullt möjligt att fyrmannabandet Cardelihac kunde blivit en något större stjärna på den europeiska rockhimlen än vad gruppen blev. Men det verkar inte som skivbolagen var särskilt intresserade. Efter den här LP:n hörde man inget mer från Cardeilhac och gruppens medlemmar försvann in i rockhistorien som de grå figurerna på skivomslaget.
Det avtryck de lämnade kan dock vara ganska rolig lyssning för oss som var med i början och mitten av 70-talet. Mycket går igen. Att Cardeilhac haft Deep Purples Mark 1-upplaga som förebild går inte att missa. På samma sätt som sina brittiska idoler försökte de skapa något som blev ett mellanting mellan hård rock och progressiv rock.
Jag kan inte påstå att jag har några direkta favoritlåtar på skivan, men öppningsspåret Pick Up Your Gun blir en rätt fräck sak tack vare en något överambitiös insats bakom hammondorgeln. Mer sånt hade kanske gett Cardeilhac en plats i progrockens egen himmel. Man kanske till och med jämfört dem med de tyska krautrockarna.
Nr: 1824/2222
Schweizisk hård rock från tidigt 70-tal med mer gemensamt med Uriah Heep och Deep Purple än med de tyska krautrockarna på andra sidan gränsen. Dock en helt okej hårdrockplatta, trots tämligen uselt ljud.
Det är fullt möjligt att fyrmannabandet Cardelihac kunde blivit en något större stjärna på den europeiska rockhimlen än vad gruppen blev. Men det verkar inte som skivbolagen var särskilt intresserade. Efter den här LP:n hörde man inget mer från Cardeilhac och gruppens medlemmar försvann in i rockhistorien som de grå figurerna på skivomslaget.
Det avtryck de lämnade kan dock vara ganska rolig lyssning för oss som var med i början och mitten av 70-talet. Mycket går igen. Att Cardeilhac haft Deep Purples Mark 1-upplaga som förebild går inte att missa. På samma sätt som sina brittiska idoler försökte de skapa något som blev ett mellanting mellan hård rock och progressiv rock.
Jag kan inte påstå att jag har några direkta favoritlåtar på skivan, men öppningsspåret Pick Up Your Gun blir en rätt fräck sak tack vare en något överambitiös insats bakom hammondorgeln. Mer sånt hade kanske gett Cardeilhac en plats i progrockens egen himmel. Man kanske till och med jämfört dem med de tyska krautrockarna.
Nr: 1824/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar