Slöseri med både vinyl och tid

CARLOS SANTANA & BUDDY MILES – LIVE – 1972

Bilden på omslaget är episk. Hade den varit gjord några år tidigare hade innebörden varit religiös. Santanas närmaste fans skulle dock kunna gå ed på att han är frälsaren, så bilden blir rätt ändå.

Det är synd att denna liveinspelning med Carlos Santana och Buddy Miles inte alls når samma himmelska höjder. Jag förstår inte riktigt varför Carlos gav sig in på det här. Under samma spelade han in en rad soloalbum med religiösa undertoner, men den här inspelningen ligger så långt från det man kan komma trots omslagsbilden.

Vid konserten hade Carlos inte heller med sig sitt vanliga latinorockband utan anlitade andra musiker.

Därför har LP:n inte heller särskilt mycket gemensamt med de skivor bandet Santana spelade in i början av 70-talet.

Kort sagt är detta en rockplatta, men en ganska dålig sådan om du frågar mig. Det enda förlåtande är inledningen där Carlos tillåts dominera fullt ut. Där är det bra tryck.

Mina tveksamheter inleds dock med tredje låten Evil Ways, den enda som hämtats från Santanas egen repertoar, som inte alls är vad man skulle kunnat hoppas på. Tillsammans med Buddy Miles blir det en ganska ordinär rocklåt...därmed underförstått vad jag tycker om detta samarbete.

B-sidan är en rejält jobbig som man kanske uppskattat på ett helt annat sätt om man varit där. Kanske. 24 minuter Free Form Funkafide Filth är precis så grotesk som namnet antyder. Musiken här går inte att kalla experimentell eller psykedelia, det är kaos och fånigt, slöseri med både vinyl och tid.

Nja, den här LP:n är nog inget för den som vill ha tag i en sjysst santanaplatta att lyssna på. Det är en skiva för de samlare som måste ha precis allt.

Nr: 1623/2222