VAN MORRISON – ENLIGHTENMENT – 1990
Ibland tar låtar och skivor de mest märkliga vägar. Van Morrison skrev egentligen låten Real Real Gone för albumet Common One 1980. Men han var inte nöjd, så den fick inte vara med, passade förmodligen inte på detta majestätiska och mystiska album. Det dröjde tio år innan den fick plats på skiva, på Enlightenment 1990.
Kanske var det jazzinriktningen och de allvarliga bakgrundstonerna på Common One som fick Morrison att tillfälligt överge låten. Real Real Gone är ärlig och äkta irländsk rhythm´n´ blues.
Eller så var det något annat.
Men en sak är säker, den passar på Enlightenment, som för övrigt blev en ypperlig uppföljare på storsäljande Avalon Sunset från 1989. Här är Van Morrison i sprudlande form och har dessutom en rad coola jazzsnubbar bakom sig, bland annat Georgie Fame. Tillsammans levererar de den ena sköna låten efter den andra.
Låtarna på den här skivan är storslagna med kraftfulla arrangemang, stundtals nästan så man tappar andan. Stämningen blir närmast religiös. Tvetydiga titelspåret Enlightenment, So Quiet in Here, Youth of 1000 Summers, jazziga Start All Over Again, och givetvis Real Real Gone är några av mina favoriter från det här albumet.
Nr: 1283/2222
Ibland tar låtar och skivor de mest märkliga vägar. Van Morrison skrev egentligen låten Real Real Gone för albumet Common One 1980. Men han var inte nöjd, så den fick inte vara med, passade förmodligen inte på detta majestätiska och mystiska album. Det dröjde tio år innan den fick plats på skiva, på Enlightenment 1990.
Låtarna på den här skivan är storslagna med kraftfulla arrangemang, stundtals nästan så man tappar andan. Stämningen blir närmast religiös. Tvetydiga titelspåret Enlightenment, So Quiet in Here, Youth of 1000 Summers, jazziga Start All Over Again, och givetvis Real Real Gone är några av mina favoriter från det här albumet.
Nr: 1283/2222
Jag är en stor fan av Van Morrison, samtidigt som jag är den förste att erkänna att han upprepat sig oerhört mycket. Man skulle, något tillspetsat, kunna säga att han gjort samma platta gång på gång sedan mitten av 1980-talet. Samma musikaliska och textmässiga teman återkommer på samtliga skivor, med små variationer. Undantagen är möjligen "Pay the devil" (2006) där han gjorde klassiska countrylåtar, samt en platta vars titel jag inte minns, som var ett slags hyllning till Mose Allison.
SvaraRaderaI denna rad av snarlika skivor håller jag med om att "Enlightenment" är en av de bättre. "Real, real gone" var det närmaste Van kommit en hit på många år, och LP:n innehåller även en del andra starka spår.
För den som vill fördjupa sig i Van Morrisons texter och få en inblick i hans inre värld kan det vara av intresse att notera att två textmässiga teman från Enlightenment återkommer på "Hymns to the silence", som släpptes året därpå. På Enlightenment finns ett spår med titeln "See me through". På "Hymns..." gör Van Morrison en låt med titeln "See me through, pt. 2". Det är i själva verket en version av den religiösa sången "Just a closer walk with thee". Mitt i låten reciterar Van Morrison ett slags dikt, som innehåller en del fraser från låten "In the days before rock'n'roll" som finns på Enlightenment-plattan. Dikten/texten handlar om Van Morrisons ungdomsminnen, och framför allt om hur han under uppväxten lyssnade på musik på radio.
Stort tack för ditt inlägg, som jag läst med stort intresse.
Radera