Dylans röst speciell redan från början

Nobelpriset! Inte illa! Vi går tillbaka till där det började...

BOB DYLAN – BOB DYLAN – 1962

Det sägs att den här LP:n spelades in på bara tre eftermiddagar i slutet av november 1961. Det sägs också att det hela kostade skivbolaget sammanlagt 402 dollar. 17 låtar spelades in, 13 kom med på skivan.

Det sägs dessutom att Dylan vägrade spela samma låt två gånger, en inspelning räckte för hans del. Att göra samma sak två gånger i rad såg han som omöjligt. Det fick bli som det blev.

Bob Dylans första skiva är historisk mer än på ett sätt. Detta är det enda av hans album som inte gått in på några försäljningslistor i USA. 1962 var musikklimatet i USA inte särskilt vänligt mot folksångare och singer/songwriters. Då hade inte heller många utanför Greenwich Village i New York insett hans storhet. När Dylan senare blivit mer välkänd tog sig skivan dock in på den brittiska topplistan 1965.

Man skulle ju vilja hävda att den här LP:n blev lika framgångsrik som andra debutskivor från ungefär samma tid, som Beatles och Rolling Stones till exempel. Men det går inte riktigt, trots att den musikaliskt och konstnärligt var minst lika intressant.

Dylan var vid den här tiden folksångare och hade en betydligt smalare målgrupp för sin musik. På den här LP:n finns ett par av Dylans egna tidiga verk, en och annan blueslåt och ett antal traditionella folksånger som arrangerats om. Givetvis spelar han bara akustisk gitarr och munspel, Woody Guthries ande svävar över hela skivan.

Bob Dylans sångröst var speciell redan från början. Det lätt nasala och väsande röstläget hade han redan i början av 60-talet. Den aggressiva tonen fanns där också, en ton som ett punkband skulle varit avundsjukt på.

Nr: 1712/2222