Ett luftigt och krispigt sound

THE THE – DUSK – 1992

Slow Emotion Replay blev aldrig någon jättehit på sin tid. Men det är en låt man kan få för sig känna igen när man hör den. Melodin är tveklöst smittsam och texten en lysande bitter liten sak av The The, alltså Matt Johnson.

Låten finns på Dusk, som är ganska svår att hitta på vinyl nu för tiden. Men det går ju alltid att trösta sig med att den är ganska enkel att hitta på CD.

Dusk är också känt för att Johnny Marr, på andra skivan i rad, är med och spelar gitarr i The The.

Men hur stor del den gamle smithsgitarristen verkligen hade i skivans framgång ska jag låta vara osagt.

Dusk är tveklöst ett verk av Matt Johnson och har alla de kännetecken en LP med The The har. Musiken är mycket varierande men har rötterna i 60-talspop, texterna är bittra och analytiska.

Det man kan säga om Dusk jämfört med tidigare album av The The är att han här lämnat dancepopen bakom sig, som på Soul Mining och Infected, och har ett luftigare och mer krispigt sound. Något jag helt klart tycker är en fördel. Dusk är en behaglig skiva att lyssna på även om den är obekväm.

Jag går så långt att jag påstår att varenda låt på skivan har det där lilla oförklarliga extra som gör dem så fantastiska att lyssna på. Ta bara Sodium Light baby, vars titel egentligen säger det motsatta men är en briljant och synnerligen läcker poplåt.

Nr: 1500/2222