RUMPLESTILTSKIN – RUMPLESTILTSKIN – 1970
Rumplestiltskin har i svensk översättning fått namnet Päronskaft. Men då handlar det om den demon som dyker upp i Bröderna Grimmsagan med samma namn och inte det brittiska rockbandet Rumplestiltskin, där planerna för en internationell succé var långt gångna.
Med tanke på hur det gick för bandet Rumplestiltskin skulle kanske Päronskaft passat bättre. Det tog nämligen ungefär samma väg som för demonen i sagan, som också misslyckades i sitt uppsåt.
Hårt rockiga Rumplestiltskin fick alla förutsättningar för att lyckas. Bandet bestod av rutinerade studiomusiker, Shel Talmy, mannen bakom The Who, stod för produktionen. Låtarna på skivan var givetvis oantastligt välgjord hård rock.
PR-apparaten var på väg att rulla igång, det fanns till och med en tecknad serie klar (en obegriplig sådan där en sjungande giraff spelar huvudrollen). Ett inte alls ovanligt arbetssätt ens i slutet av 60-talet. Man hade ju lyckats med The Monkees, så varför skulle det inte gå vägen med ett hårdrockband.
Möjligtvis kan det varit så att skivbolaget Bell, som inte var vana vid att jobba med hård rock, sabbade hela grejen. Den tänkta storheten med Rumplestiltskin nådde av någon anledning aldrig allmänheten och bandet blev en väl dold hemlighet för de allra flesta.
Detta trots att Rumplestiltskin fick två chanser, de spelade nämligen in en andra skiva också, lika okänd den. Här handlar det dock om första LP:n, den med en tecknad serie på omslaget, som när man lyssnar på den verkligen är så lysande bra hårdrock som det skulle bli enligt planen.
Låtarna håller ruskigt hög kvalitet, musikerna gör ett fantastiskt jobb och ljudet är kanonbra. Inledande Make Me Make You är en klassisk hårdrocklåt, en sån där sak som får folk att dra efter andan. Resten av låtarna håller också hög klass.
Min invändning består i att det nästan blir lite för bra, så välgjort att det känns...tillrättalagt...vilket det var. Men det tar inte bort storheten med LP:n som förutom att det är en bra rockplatta också blivit ett samlarobjekt.
Nr: 1857/2222
Rumplestiltskin har i svensk översättning fått namnet Päronskaft. Men då handlar det om den demon som dyker upp i Bröderna Grimmsagan med samma namn och inte det brittiska rockbandet Rumplestiltskin, där planerna för en internationell succé var långt gångna.
Med tanke på hur det gick för bandet Rumplestiltskin skulle kanske Päronskaft passat bättre. Det tog nämligen ungefär samma väg som för demonen i sagan, som också misslyckades i sitt uppsåt.
Hårt rockiga Rumplestiltskin fick alla förutsättningar för att lyckas. Bandet bestod av rutinerade studiomusiker, Shel Talmy, mannen bakom The Who, stod för produktionen. Låtarna på skivan var givetvis oantastligt välgjord hård rock.
PR-apparaten var på väg att rulla igång, det fanns till och med en tecknad serie klar (en obegriplig sådan där en sjungande giraff spelar huvudrollen). Ett inte alls ovanligt arbetssätt ens i slutet av 60-talet. Man hade ju lyckats med The Monkees, så varför skulle det inte gå vägen med ett hårdrockband.
Möjligtvis kan det varit så att skivbolaget Bell, som inte var vana vid att jobba med hård rock, sabbade hela grejen. Den tänkta storheten med Rumplestiltskin nådde av någon anledning aldrig allmänheten och bandet blev en väl dold hemlighet för de allra flesta.
Detta trots att Rumplestiltskin fick två chanser, de spelade nämligen in en andra skiva också, lika okänd den. Här handlar det dock om första LP:n, den med en tecknad serie på omslaget, som när man lyssnar på den verkligen är så lysande bra hårdrock som det skulle bli enligt planen.
Låtarna håller ruskigt hög kvalitet, musikerna gör ett fantastiskt jobb och ljudet är kanonbra. Inledande Make Me Make You är en klassisk hårdrocklåt, en sån där sak som får folk att dra efter andan. Resten av låtarna håller också hög klass.
Min invändning består i att det nästan blir lite för bra, så välgjort att det känns...tillrättalagt...vilket det var. Men det tar inte bort storheten med LP:n som förutom att det är en bra rockplatta också blivit ett samlarobjekt.
Nr: 1857/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar