PURE LOVE & PLEASURE – A RECORD OF PURE LOVE & PLEASURE – 1970
Den som vill kan kalla det här underskattad hippiepop från det tidiga 70-talet. Men å andra sidan dök det upp massor med såna här band vid den tiden. Band som ville göra samma resa som Jefferson Airplane men på ett snällare sätt. För det mesta blev det sunshinepop, vilket är ungefär där Pure Love & Pleasure hamnar.
Pure Love & Pleasure spelade bara in en enda skiva, inspirerad av allt från psykedelia till blues, jazz och brittpop. Eftersom plattan spelades in i Los Angeles finns naturligtvis Jefferson Airplane-soundet och även Mama´s & Papa´s med i bakgrunden.
Att jag också vill nämna producenten Steve Barri är självklart, Pure Love & Pleasure är en typisk skapelse för hans del och har alla kännetecken som en LP från skivbolaget Dunhill hade under den tiden.
Pure Love & Pleasure bestod av fem medlemmar; Dick Rogers, trummor, David McAnally, sång, Pegge Ann May, sång, Bob Bohanna, gitarr, John Allair, piano. Bohanna, en för övrigt rätt driven gitarrist, hade tidigare spelat med bandet Morning Glory, som 1968 gav ut LP:n Two Suns Worth.
En av de bättre gitarristerna jag hört från den här epoken, men går naturligtvis inte att jämföra med Jorma Kaukonen.
Pure Love & Pleasure släppte bara en skiva, mer blev det inte. Den är nog värd att ha i samlingen för den som har en dragning åt sunshinepop och psykedelia.
Nr: 1757/2222
Den som vill kan kalla det här underskattad hippiepop från det tidiga 70-talet. Men å andra sidan dök det upp massor med såna här band vid den tiden. Band som ville göra samma resa som Jefferson Airplane men på ett snällare sätt. För det mesta blev det sunshinepop, vilket är ungefär där Pure Love & Pleasure hamnar.
Pure Love & Pleasure spelade bara in en enda skiva, inspirerad av allt från psykedelia till blues, jazz och brittpop. Eftersom plattan spelades in i Los Angeles finns naturligtvis Jefferson Airplane-soundet och även Mama´s & Papa´s med i bakgrunden.
Att jag också vill nämna producenten Steve Barri är självklart, Pure Love & Pleasure är en typisk skapelse för hans del och har alla kännetecken som en LP från skivbolaget Dunhill hade under den tiden.
Pure Love & Pleasure bestod av fem medlemmar; Dick Rogers, trummor, David McAnally, sång, Pegge Ann May, sång, Bob Bohanna, gitarr, John Allair, piano. Bohanna, en för övrigt rätt driven gitarrist, hade tidigare spelat med bandet Morning Glory, som 1968 gav ut LP:n Two Suns Worth.
En av de bättre gitarristerna jag hört från den här epoken, men går naturligtvis inte att jämföra med Jorma Kaukonen.
Pure Love & Pleasure släppte bara en skiva, mer blev det inte. Den är nog värd att ha i samlingen för den som har en dragning åt sunshinepop och psykedelia.
Nr: 1757/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar