TRIUMVIRAT – SPARTACUS – 1975
Det stora problemet med Triumvirat är att alla påstår att de bara kopierade Emerson Lake & Palmer. Själva menade de att The Nice var deras stora förebilder, vilket å andra sidan bara är en nyans från jämförelsen med ELP.
Jag påstår dock att de här tyskarna är bra mycket roligare att lyssna på än både The Nice och ELP. Framför allt är de inte så ohyggligt pretentiösa, invecklade och inte så erbarmligt tråkiga som åtminstone ELP kunde bli emellanåt.
Triumvirat gör fräcka melodier, hittar kul och överraskande vändningar i musiken. Men jämförelsen med ELP är förmodligen är ofrånkomlig ändå. Triumvirats keyboardist Jürgen Fritz får tveklöst dominera ljudbilden och har mycket gemensamt med Keith Emerson.
Spartacus är Triumvirats tredje album och ett allvarligt försök att nå utanför Tyskland. Det lyckades delvis, det var tydligen ganska många amerikaner som köpte, och gillade Spartacus-LP:n. Här i Sverige gick det inte lika bra, men krautrock gick av någon anledning aldrig riktigt hem i Sverige på 70-talet.
Spartacus är ett konceptalbumet där handlingen utspelar sig i romarriket 73 år före år noll, vilket jag inte kommer att gå in närmare på här, förutom att jag tycker idén både funkar och är ganska underhållande.
Musiken är ännu bättre. Det här är bra symfonisk rock från mitten av 70-talet. Du borde inte bli besviken på Spartacus om du gillar ELP, The Nice eller varför inte italienska PFM, som också är ett av dessa band som beskyllts för att kopiera ELP.
Nr: 1701/2222
Det stora problemet med Triumvirat är att alla påstår att de bara kopierade Emerson Lake & Palmer. Själva menade de att The Nice var deras stora förebilder, vilket å andra sidan bara är en nyans från jämförelsen med ELP.
Jag påstår dock att de här tyskarna är bra mycket roligare att lyssna på än både The Nice och ELP. Framför allt är de inte så ohyggligt pretentiösa, invecklade och inte så erbarmligt tråkiga som åtminstone ELP kunde bli emellanåt.
Triumvirat gör fräcka melodier, hittar kul och överraskande vändningar i musiken. Men jämförelsen med ELP är förmodligen är ofrånkomlig ändå. Triumvirats keyboardist Jürgen Fritz får tveklöst dominera ljudbilden och har mycket gemensamt med Keith Emerson.
Spartacus är Triumvirats tredje album och ett allvarligt försök att nå utanför Tyskland. Det lyckades delvis, det var tydligen ganska många amerikaner som köpte, och gillade Spartacus-LP:n. Här i Sverige gick det inte lika bra, men krautrock gick av någon anledning aldrig riktigt hem i Sverige på 70-talet.
Spartacus är ett konceptalbumet där handlingen utspelar sig i romarriket 73 år före år noll, vilket jag inte kommer att gå in närmare på här, förutom att jag tycker idén både funkar och är ganska underhållande.
Musiken är ännu bättre. Det här är bra symfonisk rock från mitten av 70-talet. Du borde inte bli besviken på Spartacus om du gillar ELP, The Nice eller varför inte italienska PFM, som också är ett av dessa band som beskyllts för att kopiera ELP.
Nr: 1701/2222
Bra lp och bra skrivit av dig. Har ditt ex 9 eller 11 låtar? Om man vill ha orginalet eller den remastrade upplagan är väl en smaksak? Får jag vara kräsen så tycker jag att du borde nämt att detta var sista skivan inspelad i trioformatet. Nästa platta som spelades in i USA där var man fyra och det vet du ju. Sedan är jag mycket förvånad över att du missar att nämna den sorglustiga händelse som gjorde Spartacus till basisten/vokalistens sista inspelning. Annars är du suverän.
SvaraRadera