Fyndiga melodier räckte inte

SPARKS – IN OUTER SPACE – 1983

In Outer Space är Sparks ett decennium efter Kimono My House och Propaganda. En period när bröderna Male var djupt insyltade i synthpop och eurodisco. Därför är In Outer Space som den är...

In Outer Space är nämligen ungefär samma sak som sina mer berömda föregångare.Fyndiga melodier, men den här gången jobbiga att lyssna på för ofta. Sparks oändliga synthblippade kunde vid den här tiden få vem som helst att bli hypernervös och börja klättra på väggarna.

Den här skivan gillades dock av Sparks fans. De till och med jublade. Det var till och med så att de fick sin första USA-hit med en låt från den här plattan, Cool Places.

En låt där bröderna Mael sjunger duett med Jane Wiedlin i Go-Gos*. Det var till och med så att det är en ganska bra låt, synthig powerpop ungefär som Soft Cells Tainted Love (om nu nån kommer ihåg den dängan...).

Fansen älskade den eftersom det nu såg ut som att Sparks nu lämnat eurodiscon bakom sig, att åren i sällskap med Giorgio Moroder och hans introverta discopopsound var över (så blev det dock inte, men det är en annan historia).

Det var säkert en och annan som uppskattade det och de gamla fansen ville ha mer av ”This town ain´t big enogh for the both of us”. Och så blev det. In Outer Space var en återgång till Propaganda och Kimono My House. 1983 räckte det dock inte med bara fyndiga melodier.

Nr: 143/2222

Den nedre bilden är hämtad från skivans innerpåse.

*Men å andra sidan var Cool Places också Sparks allra sista (vad jag vet) låt som någonsin gick upp på hitlistorna...