Shango - en stadig Santana

SANTANA – SHANGO – 1982

Shango är inte något av Santanas bästa album. Men för att vara en av hans 80-talare är den ändå ok. Inte så stark som Zebop, den var ju grym, Shango är hyfsad. Det är nämligen nästan en popskiva, lite mainstream, tänk Marathon.

Orsaken tror jag är producenten Bill Szymczyk, som bland annat låg bakom Eagles i slutet av 70-talet, för Shango-soundet ligger inte så långt från The Long Run! Jäpp, så är det faktiskt. Det skulle man inte kunna tro.

Men eftersom Shango är en platta av husguden Carlos Santana är givetvis allt förlåtet. Den här skivan är dessutom tio gånger roligare att lyssna på än de där disco-plattorna han gjorde, Beyond Appearances och Spirits Dancing In The Flesh.

Sen går det inte att komma ifrån att Hold On och Nowhere To Run blev riktigt stora hits 1982. Det är fortfarande bra poplåtar. Mina favoriter är dock lekfulla Body Surfing och Oxun.

De är roligare. Mer gitarr, mer Santana. Även om det inte är den gitarristen Carlos Santana, utan mer hårdrocksgitarristen Carlos.
Fast ibland får jag för mig att han kanske lyssnade lite för mycket på REO Speedwagon och annat sånt där under 80-talet...

Jag är inte överdrivet entusiastisk som ni märker. Men trots allt känns Shango ändå tämligen stadig och trygg, för Santana väver som vanligt in både latinamerikanska och afrikanska rytmer i musiken. Det är förmodligen det som gör skivan lyssningsvärd. Det är då man vet var man har Santana.

Nr: 1904/2222