När Hollies kopierade Creedence

HOLLIES – DISTANT LIGHT - 1971

Trodde du att Hollies popsaga tog slut när 60-talet var över? Då har du missat Distant Light, en lysande och möjligen förbisedd holliesplatta.

Nej, det var inte många som trodde att Hollies lättsmälta britpop skulle överleva in på det hårdare 70-talet. Särskilt inte då geniet Graham Nash lämnade gruppen efter superskivan Butterfly 1967. Ryktet späddes så klart på efter att Hollies i slutet av 60-talet sen gjorde ett par ganska alldagliga popskivor.

De kopierade Dylan* (det hade varit väldigt mycket festligare om Dylan kopierat Hollies! När kommer den skivan?). De försökte till och med kopiera sig själva**. Och så den halvt om halvt katastrofala Confessions Of The Mind, 1970.

Förmodligen är det därför Distant Light hamnat lite i skuggan. 1971 var det ingen som trodde på Hollies längre. Distant Light är överraskande kul, men kanske inte ska räknas in bland Hollies storverk. Den visar dock att de kunde göra lysande poplåtar även på 70-talet. Det allra roligaste är att de på flera ställen faktiskt låter som Creedence (!). Jäpp, så är det!

Lyssna bara på skivans stora hitlåt, Long Cool Woman In A Black Dress, och försök att låta bli att fundera på om det verkligen inte är John Fogerty i rutig skjorta och snusnäsduk som lånats in. De snodde till och med hans gitarriff...

Min gissning är att det var väldigt beräknande av Hollies. De ville låta som CCR. Var det därför den här skivan blev ganska populär i USA? Folk trodde kanske helt enkelt att det var en Creedence-platta...nä, jag vet inte...

Fler bra låtar finns så klart (där Hollies låter som Hollies), What A Life I Led, Long Dark Road, To Do With Love, för att nämna några.

Nr: 1747/2222

* Hollies Sing Dylan (1969)
** Hollies Sing Hollies (1969)