AMON DÜÜL II – ONLY HUMAN – 1978
Kanske avslöjar titeln sammanhanget här. Även våra tyska krauthjältar Amon Düül II skulle alltså vara mänskliga och kunna göra misstag. Only Human har ryktet om sig att vara bandets värsta snedsteg någonsin, och här är för en gångs skull kritiker och fans eniga.
Det var dock inte hela bandet som gick till botten med man och allt. 1978 var egentligen bara två av dem som var med från den kaotiska början fortfarande kvar, gitarristen Chris Karrer och trummisen Peter Leopold. Därför finns det ganska många gamla AD2-fans som brukar trösta sig med att Only Human inte är en ”riktig” skiva från bandet.
På sin fritt svävande resa genom kosmos hade Karrer och Leopold nämligen hamnat i lite underligt sällskap. De slog sig bland annat samman med en basist som jag inte nämner vid namn då han var mer intresserad av disco än av krautrock.
Inget fel i det. Men Only Human blir på grund av det en synnerligen märklig hybrid mellan kraut och dansgolvsdisco.
Nja, kraut vet jag inte om det är, möjligtvis är det så i skivans (enligt mig) enda viktiga spår, Kismet. En sju minuter lång progrocklåt som kanske, eventuellt, troligen skulle kunnat få plats på ett äldre AD-album som till exempel Vive La Trance.
Här ger sig Amon Düülsällskapet nämligen på österländska/indiska toner och rytmer, vilket (som alltid) passar dem alldeles utmärkt.
Det där är dock bara ett russin i denna något kladdiga gröt, där smörklicken i mitten består av flamencogitarr och discopop. Att den låten fått namnet Spaniards And Spacemen är faktiskt väldigt träffande.
Nr: 530/2222
Kanske avslöjar titeln sammanhanget här. Även våra tyska krauthjältar Amon Düül II skulle alltså vara mänskliga och kunna göra misstag. Only Human har ryktet om sig att vara bandets värsta snedsteg någonsin, och här är för en gångs skull kritiker och fans eniga.
Inget fel i det. Men Only Human blir på grund av det en synnerligen märklig hybrid mellan kraut och dansgolvsdisco.
Nja, kraut vet jag inte om det är, möjligtvis är det så i skivans (enligt mig) enda viktiga spår, Kismet. En sju minuter lång progrocklåt som kanske, eventuellt, troligen skulle kunnat få plats på ett äldre AD-album som till exempel Vive La Trance.
Här ger sig Amon Düülsällskapet nämligen på österländska/indiska toner och rytmer, vilket (som alltid) passar dem alldeles utmärkt.
Nr: 530/2222
Denna Lp har jag inte spelat på länge, men eftersom du har grävt upp den, var jag tvungen att lyssna på den igen. Måste säga att jag är lite förvånad över att tycka om den lite. Lite svalt elegant faktiskt som Roxy. Alltid dyker det upp någon intressant tvist som skiljer AD från dussinbanden. För mig var nog den största missen då att den låg för nära, Phallus Dei till Germany, i tid. Retade mig till och med på att det stod Amon Duul 2 på skivan och inte Amon Duul II. I alla fall var det skönt att alla insåg att de hade hamnat i en återvändsgränd och att det inte var lönt att fortsätta med Ebert och Zauner. För oss AD fans är kiteriet för en äkta AD platta att alla musiker måste bott i storfamiljen AD någon gång. Enda undantaget är Lothar Meid på bas och han var mest med på skivorna och inte på turnerna. 1978 var förövrigt året, Spotnicks gitaristen Mats Björklund spelar på Lothars Lp Einbahnstrasse.
SvaraRaderaNär jag ändå sitter här och kladdar. På tal om Spotnicks så spelade de här i närheten för ett år sedan. Bakom kaggarna Stephan Möller. Ja, just den Möller. Vad hände med det eminenta Jönköpingsbandet Mike W & Caretakers? Har du några minnen eller bilder?
SvaraRaderaCaretakers är ju legendariska i Jönköping. men jag var alldeles för ung under deras storhetstid. Så jag fick aldrig se dem spela, har faktiskt inte ens nån skiva med dem (däremot var jag en gång i tiden ägare till en skiva med nästan lika legandariska The Hoods, men den gav jag av någon underlig anledning bort...)
RaderaThe Hoods, Domus P, 1985. Good old times.
SvaraRadera