ALICE COOPER – KILLER – 1971
Killer är Alice Coopers viktigaste album på hela 70-talet. Många skulle säkert föredra genombrottsskivan School´s Out eller albumet innan, garagerockiga Love It To Death. Det är lysande album båda två, men det är Killer som förenar de två världarna.
Före Killer var Alice Cooper ett garagerockband med långt gångna artrockambitioner där Love It To Death bandets piece de resistance. Något år senare, på School´s Out dök bandet upp som 70-talets fräckaste skräckrockare.
I mellanrummet mellan dessa världar hittar vi Killer. Här finns både det garagerockiga fräcka soundet och början till Alice Coopers utstuderade skräckrockgenre. Det är det som gör denna hybrid så spännande.
Det sägs bland annat att låtarna på skivan medvetet gjorts längre bara för att Vincent Furnier skulle kunna hinna byta om mellan låtarna/akterna.
På den tiden Alice Cooper fortfarande var ett band och inte artistnamnet för Vincent Furnier gick Killer om inte spårlöst förbi så åtminstone inte lika uppseendeväckande som School´s Out eller föregångaren Love It To Death, som båda är klassiker i sina respektive genres. Killer saknade hits som I´m Eighten och School´s Out och har därför alltid varit ett underskattat album.
Nu för tiden påstår jag att Killer är betydligt intressantare än så, faktiskt mer spännande än både skivan före och den efter. Här finns inte ett svagt spår, alla låtar har det där som gör att man bara måste få göra dem igen.
Ja, risken är stor att när Killer väl hamnat på skivtallriken så blir den kvar där...länge. Albumets stora låt är så klart Under My Wheels, det är den givna singettan. Men huvudnumret dyker upp två spår senare, Halo Of Flies, Alice Coopers fräckaste låt på hela det tidiga 70-talet.
Nr: 197/2222
Killer är Alice Coopers viktigaste album på hela 70-talet. Många skulle säkert föredra genombrottsskivan School´s Out eller albumet innan, garagerockiga Love It To Death. Det är lysande album båda två, men det är Killer som förenar de två världarna.
Före Killer var Alice Cooper ett garagerockband med långt gångna artrockambitioner där Love It To Death bandets piece de resistance. Något år senare, på School´s Out dök bandet upp som 70-talets fräckaste skräckrockare.
I mellanrummet mellan dessa världar hittar vi Killer. Här finns både det garagerockiga fräcka soundet och början till Alice Coopers utstuderade skräckrockgenre. Det är det som gör denna hybrid så spännande.
Det sägs bland annat att låtarna på skivan medvetet gjorts längre bara för att Vincent Furnier skulle kunna hinna byta om mellan låtarna/akterna.
På den tiden Alice Cooper fortfarande var ett band och inte artistnamnet för Vincent Furnier gick Killer om inte spårlöst förbi så åtminstone inte lika uppseendeväckande som School´s Out eller föregångaren Love It To Death, som båda är klassiker i sina respektive genres. Killer saknade hits som I´m Eighten och School´s Out och har därför alltid varit ett underskattat album.
Nu för tiden påstår jag att Killer är betydligt intressantare än så, faktiskt mer spännande än både skivan före och den efter. Här finns inte ett svagt spår, alla låtar har det där som gör att man bara måste få göra dem igen.
Ja, risken är stor att när Killer väl hamnat på skivtallriken så blir den kvar där...länge. Albumets stora låt är så klart Under My Wheels, det är den givna singettan. Men huvudnumret dyker upp två spår senare, Halo Of Flies, Alice Coopers fräckaste låt på hela det tidiga 70-talet.
Nr: 197/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar