Baker Gurvitz i hårdrockfacket?

BAKER GURVITZ ARMY – BAKER GURVITZ ARMY – 1975

Var det nån mer än jag som förtvivlat försökte passa in den här skivan i något slags hårdrockfack? Gissar att det berodde på skivomslaget. Det gick ju inte, det Ginger Baker och Adrian Gurvitz gjorde var ju knappast hårdrock.  

För att fortsätta på ämnet fack. Skivan hamnade av någon anledning senare i facket ”heavy-prog”, vilket förmodligen är någorlunda rätt, men i min värld ändå inte stämde helt och hållet.

Heavy-prog visserligen om man bara ägnar sig åt b-sidan, som består av tre rejält introverta låtar som nog skulle kunna vara LP:ns stora behållning för den som går igång på prylar som Atomic Rooster eller tidiga Deep Purple. Problemet med skivan är i så fall a-sidan, som rimligtvis borde hamna i facket (tillbaka där igen alltså) rock med anstrykning av pop.

Det där spelar så klart ingen roll nu för tiden. Jag kan konstatera att debutskivan från Baker Gurvitz Army, där Ginger kom från Cream bröderna Gurvitz lämnat mindre välkända (men mytomspunna) Three Man Army bakom sig, är en rejält sjysst rockplatta med mycket trummor (Ginger) och mycket gitarr (Adrian). Fjärde mannen på skivomslaget, han som döljer sitt ansikte, borde vara Norman ”B Normal” Mitchell, som lirar synth på Help Me.

Här finns en del låtar som gamla Creamfans skulle kunna gå i taket av, powerbluesen Inside Of Me inte minst. B-sidan 4 Phil, ett av mina favoritspår tillsammans med inledande Help Me och Love Is, är också en sådan.

Jag kan dock inte påstå att det handlar vare sig om hårdrock eller heavy prog, utan möjligtvis om proginspirerad rock. LP:ns mest udda spår hittar man i sista låten på b-sidan, åtta minuter långa Since Beggining (ska stavas så), som förutom de märkliga vokala insatserna innehåller en mäktig gitarrinsats av Adrian.

Nr: 280/2222