UTOPIA – UTOPIA – 1973
Nej, det här är inte ännu ett okänt album från Todd Rundgrens Utopia. Okänt är det visserligen, men det är en biprodukt av Amon Düüls märkliga skivproduktion och inget annat. Bakom fasaden är det ett Amon Düül-album rakt nedstigande från Wolf City.
Renate Knaup är med och sjunger, John Weinzierl spelar gitarr, Olaf Kübler och Lothar Meid på trummor och på bas, så nog är det Amon Düül II alltid. Det är till och med så att det finns en alternativ version av Deutch Nepal på skivan, vilket får alla kännare av Wolf City att nicka igenkännande.
Hur inspelningen av denna skiva kom till är delvis dolt i den form av dimmor som under det tidiga 70-talet låg som dis i varenda inspelningslokal i Tyskland.
Ryktet säger dock att kollektivet mitt under inspelningen av Wolf City hamnade i ett oförsonligt bråk med varandra, vilket fick Lothar Meid och Olaf Kübler att fortsätta på egen hand med detta projekt medan resten av bandet gjorde...tja...inte vet jag...ingenting gissar jag.
Efter en kortare period försonades de dock och lyckades få inspelningen av Wolf City färdig. Meid och Kübler passade då på att även göra sitt projekt klart, med förmodligen motvilligt godkännande från resten av bandet.
Utopia-LP:n har dock genom alla år behandlats tämligen styvmoderligt av Amon Düül II och finns till exempel inte med i bandets officiella skivdiskografi. För samlare av dessa tyska krauthjältar har detta album länge varit relativt svårhittat till det helt nyligen dök upp som reissue på tyska bolaget Longhair, vilket är den skiva jag har.
Utopia-skivan är så klart helt oemotståndligt för Amon Düülfansen. Musiken ligger givetvis nära Wolf City, det finns ett omisskännligt dystopiskt anslag och ett gotiskt mörker som möjligtvis kan vara ironi. Den överraskande twisten är dock att Lothar Meid och Olaf Kübler visar sig ha ett lite svårtippat intresse för jazz.
Men då inte avantgarde som en stor del andra krautrockband, utan soft jazz mer i stil med storheter som Passport och Weather Report. Det gör att albumet i stället för att vara en direkt tvilling till Wolf City blir någon slags övergångsskiva mellan Amon Düüls våldsamma tidiga period och det mer kommersiellt gångbara som kanske Vive La Trance är ett bra exempel på.
Nr: 521/2222
Nej, det här är inte ännu ett okänt album från Todd Rundgrens Utopia. Okänt är det visserligen, men det är en biprodukt av Amon Düüls märkliga skivproduktion och inget annat. Bakom fasaden är det ett Amon Düül-album rakt nedstigande från Wolf City.
Renate Knaup är med och sjunger, John Weinzierl spelar gitarr, Olaf Kübler och Lothar Meid på trummor och på bas, så nog är det Amon Düül II alltid. Det är till och med så att det finns en alternativ version av Deutch Nepal på skivan, vilket får alla kännare av Wolf City att nicka igenkännande.
Hur inspelningen av denna skiva kom till är delvis dolt i den form av dimmor som under det tidiga 70-talet låg som dis i varenda inspelningslokal i Tyskland.
Ryktet säger dock att kollektivet mitt under inspelningen av Wolf City hamnade i ett oförsonligt bråk med varandra, vilket fick Lothar Meid och Olaf Kübler att fortsätta på egen hand med detta projekt medan resten av bandet gjorde...tja...inte vet jag...ingenting gissar jag.
Efter en kortare period försonades de dock och lyckades få inspelningen av Wolf City färdig. Meid och Kübler passade då på att även göra sitt projekt klart, med förmodligen motvilligt godkännande från resten av bandet.
Utopia-LP:n har dock genom alla år behandlats tämligen styvmoderligt av Amon Düül II och finns till exempel inte med i bandets officiella skivdiskografi. För samlare av dessa tyska krauthjältar har detta album länge varit relativt svårhittat till det helt nyligen dök upp som reissue på tyska bolaget Longhair, vilket är den skiva jag har.
Utopia-skivan är så klart helt oemotståndligt för Amon Düülfansen. Musiken ligger givetvis nära Wolf City, det finns ett omisskännligt dystopiskt anslag och ett gotiskt mörker som möjligtvis kan vara ironi. Den överraskande twisten är dock att Lothar Meid och Olaf Kübler visar sig ha ett lite svårtippat intresse för jazz.
Men då inte avantgarde som en stor del andra krautrockband, utan soft jazz mer i stil med storheter som Passport och Weather Report. Det gör att albumet i stället för att vara en direkt tvilling till Wolf City blir någon slags övergångsskiva mellan Amon Düüls våldsamma tidiga period och det mer kommersiellt gångbara som kanske Vive La Trance är ett bra exempel på.
Nr: 521/2222
Tror att orginalet släpptes under bandnamnet Utopia. Telefunken var skivmärket och för dom spelade väl inte Amon Duul II in?
SvaraRadera