GENESIS – FROM GENESIS TO REVELATION – 1969
Det här måste vara en av de mest humorbefriade, pompösa och uppblåsta LP-skivor som någonsin gjorts. Därför har den också sågats av både kritiker och fans som tycker den är nästan pinsam. ”De var ju så unga, bara 18 år”.
Jag håller verkligen inte med. From Genesis To Revelation är inte det minsta pinsam. Jag påstår att det är en lysande liten LP av ett ungt band på väg in i den progressiva rocken. Det är visserligen högst humorbefriat, pompöst och mycket uppblåst. Men bakom den där märkliga fasaden döljer sig ändå en rad läckra popmelodier.
Det må vara naivt och lite för uppenbart lånat (allt Genesis gjorde 1969 hade redan Procol Harum, Moody Blues och andra storheter redan gjort), men det är inte nonsens (som en del påstår) och att Peter Gabriel bar på en ohygglig talang går det ändå inte att missa. Det är en annan sak att detta inte skulle brisera förrän några år senare med album som Nursery Cryme, Foxtrot och Selling England By The Pound.
På debutplattan döljs talangen enligt mig av idéfattig och allt för konventionell instrumentering samt tafflig produktion. Men det är absolut en skiva värd att lyssna på. Progrock är det dock inte, mera en popskiva inspirerad av nästan alla den tidens storheter, allt från Beatles och Bee Gees till de redan väletablerade progrockbanden.
LP:n har kanske dåligt anseende, det är en sak. Men bekymret med From Genesis To Revelation är inte det musikaliska utan i stället antalet olika versioner som dykt upp genom åren, som är nästan hur många som helst. Har man den första ”riktiga” skivan kan man så klart känna sig lite extra lycklig.
Om man däremot har någon senare utgåva vågar jag inte säga vilken som skulle vara intressantast. Jag har i vilket fall som helst en kanadensisk press från 80-talet med ungefär samma låtar. Bra låtar på de skivorna tycker jag främst är de läckra små popmelodierna Fireside Song och Am I Very Wrong tillsammans med Where The Sour Turns To Sweet. Den sistnämnda var dock inte var med på originalplattan utan är en av Genesis tidiga och synnerligen obskyra singlar.
Nr: 2010/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare (se länk), men ger den nu en ny chans med en nyskriven text.
Det här måste vara en av de mest humorbefriade, pompösa och uppblåsta LP-skivor som någonsin gjorts. Därför har den också sågats av både kritiker och fans som tycker den är nästan pinsam. ”De var ju så unga, bara 18 år”.
Det må vara naivt och lite för uppenbart lånat (allt Genesis gjorde 1969 hade redan Procol Harum, Moody Blues och andra storheter redan gjort), men det är inte nonsens (som en del påstår) och att Peter Gabriel bar på en ohygglig talang går det ändå inte att missa. Det är en annan sak att detta inte skulle brisera förrän några år senare med album som Nursery Cryme, Foxtrot och Selling England By The Pound.
LP:n har kanske dåligt anseende, det är en sak. Men bekymret med From Genesis To Revelation är inte det musikaliska utan i stället antalet olika versioner som dykt upp genom åren, som är nästan hur många som helst. Har man den första ”riktiga” skivan kan man så klart känna sig lite extra lycklig.
Om man däremot har någon senare utgåva vågar jag inte säga vilken som skulle vara intressantast. Jag har i vilket fall som helst en kanadensisk press från 80-talet med ungefär samma låtar. Bra låtar på de skivorna tycker jag främst är de läckra små popmelodierna Fireside Song och Am I Very Wrong tillsammans med Where The Sour Turns To Sweet. Den sistnämnda var dock inte var med på originalplattan utan är en av Genesis tidiga och synnerligen obskyra singlar.
Nr: 2010/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare (se länk), men ger den nu en ny chans med en nyskriven text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar