Udo och hans panikorkester

UDO LINDENBERG & DAS PANIK-ORCHESTER – BALL POMPÖS – 1974

Den här bloggen ämnar nu vingla ut i ett område som aldrig tidigare besökts, ingenmanslandet mellan hård rock med politiska undertoner och tysk oumpa-oumpaschlager. Det är nämligen här man hittar Udo Lindenberg och hans Panikorkester.

Och visst uppstår det nu någon form av panik när jag inte alls kan sätta fingret på vad det är Udo egentligen håller på med. Ena halvan av hjärnan säger att den här skivan faktiskt är ganska kul och att låtar som Jonny Controlletti och Honky Tonk Show har ett underhållningsvärde. Men det skulle kunna bero på att Udo helt fräckt letar efter troskanten på sin danspartner eller för att man nånstans skulle kunna påstå att han är ironisk.

Jag tror dock inte att Udo är nån ironiker eller ens humoristisk, jag tror att han menar vad han säger och att skivans namn Ball Pompös är valt inte för att det ska vara roligt utan för att det helt enkelt är så det är. Musiken på skivan kan knappast beskrivas på annat sätt, pompöst.

Nu är det dock så att många i Tyskland menar att denna LP är ett av Udos storverk, vilket i sammanhanget säger en hel del då han genom åren producerat ett oändligt antal album.

Att Udo hör till den tyska schlagerrockens stora är nog tveklöst. Hans politiska engagemang ska inte heller förringas då han bland annat startat flera projekt för att motverka nynazism och även arbetade för att normalisera förhållandena mellan dåvarande Väst- och Östtyskland.

Krautrocken stora uppslagsverk och bibel – The Crack In The Cosmic Egg – menar med bestämdhet att alla Udos skivor ska undvikas till alla pris, utom ett album från 1971 som går under namnet Lindenberg. Ball Pompös nämns dock inte alls, men det höjs ett varningens finger för Udos Panik Orchester.

Nr: 282/2222