KLAATU – SIR ARMY SUIT – 1978
Anonyma Klaatu sålde skivor på spekulationerna om det möjligen var Beatles som låg bakom gruppen. På den här skivan räcker det med att lyssna på början av första spåret för att börja undra om det verkligen inte är Paul McCartney son ligger bakom.
Och så gjorde de ganska obskyr och faktiskt lite progressiv pop. På de två första skivorna, som nog kan påstås är konceptalbum, var Klaatu helt uppslukade av sitt intresse rymden.
Sir Army Suit är Klaatus tredje album. Efter att ha besökt både The Anus Of Uranus och Politzania landade de på sin hemplanet, mitt i det brittiska 60-talet.
Om det var bra eller dåligt går ju att diskutera. Möjligtvis går det att hävda att Klaatu inte lyckades särskilt bra och att deras låtar här är ganska alldagliga och att rymdtemat på de första skivorna åtminstone gjorde deras musik lite spännande.
En ganska stor del av den lilla magi som fanns runt gruppen bröts nu dessutom av att de för första gången presenterade sig med bild på omslaget, visserligen tecknad, men ändå.
Spekulationerna om att det möjligtvis var Beatles som legat bakom gruppen var därmed borta. Det var inte bra för gruppens skivförsäljning...som dalade.
Jag för min del tycker ändå bra om den här skivan. Jag påstår till och med att Sir Army Suit är en väl avvägd popskiva. Möjligtvis är det den kvalitativt bästa LP Klaatu spelade in. Låtar som A Routine Day och Juicy Lucy är riktigt bra poplåtar med solklar beatleskoppling.
B-sidans Tokeymor Field är minst lika bra. Skivans enda jobbiga låt är Mister Manson, Klaatus egen anklagelseakt mot Charles Manson. Där går det lite över styr.
Nr: 1697/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare (se länk), men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Anonyma Klaatu sålde skivor på spekulationerna om det möjligen var Beatles som låg bakom gruppen. På den här skivan räcker det med att lyssna på början av första spåret för att börja undra om det verkligen inte är Paul McCartney son ligger bakom.
En ganska stor del av den lilla magi som fanns runt gruppen bröts nu dessutom av att de för första gången presenterade sig med bild på omslaget, visserligen tecknad, men ändå.
Spekulationerna om att det möjligtvis var Beatles som legat bakom gruppen var därmed borta. Det var inte bra för gruppens skivförsäljning...som dalade.
B-sidans Tokeymor Field är minst lika bra. Skivans enda jobbiga låt är Mister Manson, Klaatus egen anklagelseakt mot Charles Manson. Där går det lite över styr.
Nr: 1697/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare (se länk), men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar