BLACK SABBATH – TYR – 1990
Black Sabbaths Tyr har inget med det gamla Black Sabbath att göra. Soundet är så långt från Paranoid man kan komma. Ska man vara nogräknad är det ett soloprojekt av Toni Iommi, men den här gången har han glömt de där feta riffen som en gång gjorde Sabbath till tidernas största.
Tyr är dessutom ett bombastiskt konceptalbum, vilket gamla Sabbath aldrig skulle gett sig in på. Storyn är som väntat kryptisk och innehåller både religiösa undertoner och de gamla asagudarna i Valhall. Nånstans på vägen tappar berättelsen fart och mynnar ut i absolut ingenting, vilket å andra sidan inte är alls ovanligt för konceptalbum från den här typen av band.
Nu låter det kanske som att Tyr inte står särskilt högt på min lista. Men jag tycker dock att albumet är riktigt underhållande. Jag gillade skivan när den var ny, kommer ihåg att jag tyckte om det där svulstiga och pretentiöst uppblåsta soundet.
Men man ska komma ihåg att under det tidiga 90-talet var det en relativt ny grej för hårdrockband och gothrockgenren hade i min värld då knappt ens fått en första kickstart. Då lät det soundet väldigt nytt och spännande.
Inledande Annu Mundi tycker jag fortfarande är en riktigt bra låt, även om den kanske inte har särakilt mycket med Black Sabbath att göra egentligen. Visst sågades skivan rätt så kraftigt av kritikerna på den tiden, men det finns flera andra låtar till som jag också tycker håller bra klass.
Tony Martin som sångare är också en bra grej. Tyr är hans tredje i rad med Sabbath av totalt fem mellan åren 1987 och 1995 (undantaget är Dehumanizer 1992 då Dio kom tillbaka). Martin gör det bra, till och med väldigt bra om man jämför med andra storheter Sabbath tidigare hade hyrt in för jobbet, som Ian Gillan och Glenn Hughes.
Nr: 359/2222
Black Sabbaths Tyr har inget med det gamla Black Sabbath att göra. Soundet är så långt från Paranoid man kan komma. Ska man vara nogräknad är det ett soloprojekt av Toni Iommi, men den här gången har han glömt de där feta riffen som en gång gjorde Sabbath till tidernas största.
Men man ska komma ihåg att under det tidiga 90-talet var det en relativt ny grej för hårdrockband och gothrockgenren hade i min värld då knappt ens fått en första kickstart. Då lät det soundet väldigt nytt och spännande.
Inledande Annu Mundi tycker jag fortfarande är en riktigt bra låt, även om den kanske inte har särakilt mycket med Black Sabbath att göra egentligen. Visst sågades skivan rätt så kraftigt av kritikerna på den tiden, men det finns flera andra låtar till som jag också tycker håller bra klass.
Nr: 359/2222
Underbart med underskattat album!
SvaraRadera