ANDERS F RÖNNBLOM - BRAVADO BRAVADO – 1989
Jag kan inte påstå att jag blev särskilt imponerad när Anders F och hans då nya band Bravado Bravado släppte den här plattan. Jag har svårt för den nu för tiden också, utan att kunna ange något särskilt skäl. Men så är det ju med skivor, en del gillar man, andra inte.
På tal om något helt annat. Kaolin är ett mineral, en blandning av aluminium och kisel, som finns i både tandkräm och kosmetika. Men mest känt är nog kaolin för att det också kallas porslinslera, ett användningsområde som upptäcktes av kineserna så där 1500 år före Bravado Bravado och låten Osårbar. Orsaken att jag tog reda på det hänger på textraden ”Jag är en knivsudd kaolin i en skärva Blue China”. Så popmusik kan alltså vara allmänbildande också, bland allt annat.
Osårbar är den låt jag tycker bäst om på LP:n som annars är lite för mycket amerikansk rootrock för min del. Redan i inledningen med Ömhetsdesperado får jag lite halvtråkiga vibrationer av John Mellencamp, som inte direkt hör till mina hjältar...
Förmodligen är det därför Bravado Bravado aldrig haft särskilt gott rykte i min skivsamling. Ibland är det så lite som avgör. Detta är förresten inte en soloplatta av Anders F, utan en skiva med gruppen Bravado Bravado, som nog ändå ska betraktas som en (nästan) Anders F-platta, han har skrivit nästan alla låtar
Det var också en comeback för hans del efter några års tystnad i slutet av 80-talet. Ljudmässigt är den väldigt mycket trevligare än sin föregångare, Hjältar och skurkar, som dominerades av synthpop. På den här plattan är F-et tillbaka till rötterna. Och det var ju bra.
Nr: 1162/2222
Jag kan inte påstå att jag blev särskilt imponerad när Anders F och hans då nya band Bravado Bravado släppte den här plattan. Jag har svårt för den nu för tiden också, utan att kunna ange något särskilt skäl. Men så är det ju med skivor, en del gillar man, andra inte.
Förmodligen är det därför Bravado Bravado aldrig haft särskilt gott rykte i min skivsamling. Ibland är det så lite som avgör. Detta är förresten inte en soloplatta av Anders F, utan en skiva med gruppen Bravado Bravado, som nog ändå ska betraktas som en (nästan) Anders F-platta, han har skrivit nästan alla låtar
Det var också en comeback för hans del efter några års tystnad i slutet av 80-talet. Ljudmässigt är den väldigt mycket trevligare än sin föregångare, Hjältar och skurkar, som dominerades av synthpop. På den här plattan är F-et tillbaka till rötterna. Och det var ju bra.
Nr: 1162/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar