GRATEFUL DEAD – BLUES FOR ALLAH – 1975
Countryrock har sin tid. För Grateful Dead blev det lite för mycket. Men Blues For Allah var något annat. För första gången på många år hittade Jerry Garcia och Robert Hunter (de var de båda som skrev låtarna) tillbaka till ursprunget, psykedelia.
Blues For Allah är med andra ord ett synnerligen ohälsosamt album för den psykiska jämnvikten. Men det är ett uppfriskande album, som i Grateful Deads värld inte sett något liknande sedan Anthem Of The Sun. De som kan sin GD-historia förstår därmed hur påfrestande denna skiva skulle kunna vara.
Men påfrestande är det sista Blues For Allah är. Det är i stället ett synnerligen inspirerande album där rytmerna är i ständig förändring och där man kastas in i det ena nyckfulla äventyret efter det andra.
Samtidigt är musiken montont sövande, där dock Jerry Garcias gitarr lotsar lyssnarna genom det musikaliska landskapet på ett sådant sätt att det inte går att släppa skivan ifrån sig.
Inte ens under titelspåret Blues For Allah, skivans huvudnummer men långt ifrån bästa spår, vars mellanösterntema är effektfullt meditativt, tappar jag intresset.
Blues For Allah är ett av Grateful Deads mer intressanta album då det lite oväntat dök upp efter en rad tämligen sjyssta men alldagliga contry- och folkrockalbum. Inledningen med Help On The Way och Franklin´s Tower är briljant.
Albumet är också spännande då det blev en förvarning om uppföljaren, det än mer skruvade Terrapin Station (där twisten dock består av folkrock...som om Grateful Dead befann sig mitt i en tornado där allt kom tillbaka gång efter gång).
Jag för min del ställer in Blues For Allah på samma hylla som Grateful Deads tidiga psykedeliska album. Det är till skillnad från bandet countryskivor ett album jag gärna kommer tillbaka till och kan lyssna på med stor behållning även nu för tiden.
Nr: 1660/2222
Countryrock har sin tid. För Grateful Dead blev det lite för mycket. Men Blues For Allah var något annat. För första gången på många år hittade Jerry Garcia och Robert Hunter (de var de båda som skrev låtarna) tillbaka till ursprunget, psykedelia.
Samtidigt är musiken montont sövande, där dock Jerry Garcias gitarr lotsar lyssnarna genom det musikaliska landskapet på ett sådant sätt att det inte går att släppa skivan ifrån sig.
Inte ens under titelspåret Blues For Allah, skivans huvudnummer men långt ifrån bästa spår, vars mellanösterntema är effektfullt meditativt, tappar jag intresset.
Blues For Allah är ett av Grateful Deads mer intressanta album då det lite oväntat dök upp efter en rad tämligen sjyssta men alldagliga contry- och folkrockalbum. Inledningen med Help On The Way och Franklin´s Tower är briljant.
Albumet är också spännande då det blev en förvarning om uppföljaren, det än mer skruvade Terrapin Station (där twisten dock består av folkrock...som om Grateful Dead befann sig mitt i en tornado där allt kom tillbaka gång efter gång).
Nr: 1660/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar