Inte efterfrågad av någon

MOTT – DRIVE ON – 1975

När Ian Hunter hoppade av Mott the Hoople i mitten av 70-talet var gruppen så klart chanslös. Men de gjorde vad de kunde. Och det blev den här LP:n, Drive On. En inte allt för imponerande skapelse, sett så här snart 40 år senare.

Men vi som älskade Mott älskade så klart Drive On också, trots att det bara var vanlig tre-ackords hård rock och en och annan (ganska kass) ballad. Men ändå. Mott The Hoople kunde man förlåta precis allt.

Det var en förvirrande tid. 1974 hade jag precis ”upptäckt” Mott The Hoople. Och helt plötsligt fanns de inte längre. Och så dök Ian Hunters första soloplatta upp, som lät nästan bättre än Golden Age Of Rock And Roll. Och så ramlade Drive On ner från ingenstans. Inte efterfrågad av någon, men samtidigt lite, lite spännande.

Så visst, den här skivan spelades rätt ofta nere i källaren. Tuffa stökiga låtar som By Tonight, Monte Carlo och She Does It funkade faktiskt ganska bra. Men ingen kan säga att de satte några djupare spår (även om jag kan texterna utantill nu också...insåg jag).

När jag spelar den här LP:n nu för tiden hinner jag tröttna innan introt till By Tonight är avklarat...och det är första låten...men det är så klart nostalgi ändå. Jag gillar den här skivan bara för att den finns.

Självklart har jag Drive On kvar i samlingen, men inte samma som jag hade först, den blåtonade amerikanska. Nej, nu har jag en nyare och en europeisk press. Mitt gamla ex blev av någon anledning lite väl sliten, så nu har jag en ny fin silvrig oknastrig skiva.

Nr: 64/2222

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med delvis omskriven text.