NEON ROSE – A DREAM OF GLORY AND PRIDE – 1974
Neon Rose lär ha varit Sveriges första hårdrockband. Därför finns det dem som kallar bandets första LP, A Dream Of Glory And Pride en raritet. Men den är säkert inte särskilt ovanlig. På den tiden hade ju alla den.
Jag vet inte om Neon Rose verkligen verkligen var först. November var ju också tidigt ute till exempel. Vad jag kommer ihåg i alla fall en viss konkurrens med Tears, glamrockarna från Katrineholm med Rocky-T. Om det var så vet jag inte heller, minnet är lite opålitligt diffust numera.
Men bland mina kompisar på den tiden valdes mellan Neon Rose och Tears. Men Tears var kanske inte hårdrockare, de ville ju se ut som Ziggy Stardust allihop och hade en hel del gemensamt med Slade.
Att Neon Rose i början av sin karriär kallat sig Spiders, men bytte för att Bowie redan hade sin Spiders From Mars, tror jag ingen hade koll på.
Neon Rose var mycket brutalare än Tears, men hade trots det en liten folkrockig ådra och en viss förkärlek för ballader långt innan hårdrockballaden ”upptäcktes” av Scorpion på 80-talet.
A Dream Of Glory And Pride fortfarande en överraskande bra hårdrockplatta. Jag gillar bandets lite vilda energi. Eller om det var desperation...för det kan inte ha varit lätt att vara hårdrockband i Sverige i början av 70-talet.
Om det spelades svensk popmusik i radio var det av betydligt mildare sort. Och den där hemska Tiggaren från Loussa (eller vad den hette) låg etta på Svensktoppen ungefär en miljon veckor i rad. Den minns jag väldigt tydligt. Vem som sjöng har jag förträngt.
För den som vill ha sig en rejält svettig dos svensk hårdrock från tiden när dinosaurierna härjade på jorden, då är det här en alldeles lysande skiva. Neon Rose lite halvbrutala rock står sig fortfarande väldigt bra.
Nr: 1262/2222
Har skrivit om denna LP tidigare.
Neon Rose lär ha varit Sveriges första hårdrockband. Därför finns det dem som kallar bandets första LP, A Dream Of Glory And Pride en raritet. Men den är säkert inte särskilt ovanlig. På den tiden hade ju alla den.
Att Neon Rose i början av sin karriär kallat sig Spiders, men bytte för att Bowie redan hade sin Spiders From Mars, tror jag ingen hade koll på.
Neon Rose var mycket brutalare än Tears, men hade trots det en liten folkrockig ådra och en viss förkärlek för ballader långt innan hårdrockballaden ”upptäcktes” av Scorpion på 80-talet.
A Dream Of Glory And Pride fortfarande en överraskande bra hårdrockplatta. Jag gillar bandets lite vilda energi. Eller om det var desperation...för det kan inte ha varit lätt att vara hårdrockband i Sverige i början av 70-talet.
Om det spelades svensk popmusik i radio var det av betydligt mildare sort. Och den där hemska Tiggaren från Loussa (eller vad den hette) låg etta på Svensktoppen ungefär en miljon veckor i rad. Den minns jag väldigt tydligt. Vem som sjöng har jag förträngt.
Nr: 1262/2222
Har skrivit om denna LP tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar