ROCKPILE – SECONDS OF PLEASURE – 1980
Nånstans i efterdyningarna av punken fick den brittiska pubrocken en renässans. Band som The Motors, Ducks Deluxe och Brinsley Schwartz fick en period ohyggligt mycket uppmärksamhet. Jag vet inte om det bara var så i Sverige, men då fanns det knappt en svensk musikkritiker som inte sa sig älska varenda pubrockskiva som dök upp.
Nu för tiden är de där plattorna inte lika roliga att lyssna på. Man kan väl konstatera att pubrocken hade sin tid och att det var bra då. Numera är det inte längre nödvändigt att kamma ner håret på underarmarna efter att ha lyssnat på nån gammal pubrocklegend.
Rockpiles enda album, Seconds Of Pleasure, är ett av alla de album som tog väldigt mycket plats då. Det var i och för sig inte oförtjänt.
Bandet var ett samarbete mellan rockrävarna Nick Lowe och Dave Edmunds och LP:n anses än idag vara en av de bästa pubrockplattor som spelades in under det sena 70-talet.
Men Rockpile lirade egentligen bara rock and roll i rakt nedstigande led från 50-talet, Elvis, Buddy Holly och Chuck Berry.
Teacher Teacher var dock den enda låt på albumet som blev en hit. Men Rockpile hade säkert haft mer att bidra med till rockhistorien om de inte skrivit under ett skivkontrakt utan att läsa det finstilta.
På grund av det blev Seconds Of Pleasure bandets enda officiella album. Det ironiska är att när Rockpile äntligen fick ge ut skivor under eget namn, så tog det slut. 1980 upplöstes Rockpile.
Med förstaupplagan av Seconds of Pleasure följde också en eftertraktad EP, där Dave Edmunds och Nick Lowe sjunger Everly Brothers-låtar. De låtarna fanns inte med på de efterkommande LP-utgivningarna, däremot på de cd-pressningar som kommit senare
Eftersom jag på den tiden trodde på de svenska rockkritikerna var jag tidig med att köpa Seconds Of Pleasure och har av den anledningen en LP från den upplagan.
Nr: 1644/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Nånstans i efterdyningarna av punken fick den brittiska pubrocken en renässans. Band som The Motors, Ducks Deluxe och Brinsley Schwartz fick en period ohyggligt mycket uppmärksamhet. Jag vet inte om det bara var så i Sverige, men då fanns det knappt en svensk musikkritiker som inte sa sig älska varenda pubrockskiva som dök upp.
Bandet var ett samarbete mellan rockrävarna Nick Lowe och Dave Edmunds och LP:n anses än idag vara en av de bästa pubrockplattor som spelades in under det sena 70-talet.
Men Rockpile lirade egentligen bara rock and roll i rakt nedstigande led från 50-talet, Elvis, Buddy Holly och Chuck Berry.
På grund av det blev Seconds Of Pleasure bandets enda officiella album. Det ironiska är att när Rockpile äntligen fick ge ut skivor under eget namn, så tog det slut. 1980 upplöstes Rockpile.
Eftersom jag på den tiden trodde på de svenska rockkritikerna var jag tidig med att köpa Seconds Of Pleasure och har av den anledningen en LP från den upplagan.
Nr: 1644/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar