Mainstream vs progrock

ARGENT – ALL TOGETHER NOW – 1972

Det är här man hittar Hold Your Head Up, Argents största och ända riktigt välkända låt. Det finns inte ett samlingsalbum med låtar från det tidiga 70-talet som inte har med den låten. All Together Now är dock Argents tredje album. Och ett ganska stort avsteg från de två första.

Det är en smaksak vilka av dem man gillar bäst. De två första skivorna (Argent och Ring Of Hands) räknas som klassiker inom den progressiva orgeldominerade rock. Rod Argent efter The Zombies var att räkna med även utan Colin Blunstone vid sin sida.

Med All Together Now tog dock Argent steget in i en helt annan dimension, den vanliga popvärlden. Gillar man inte det är nog den här LP:n inte att rekommendera även om den är bandets mest kända och mest sålda.

Min fundering om den här skivan är dock att Rod Argent kanske försöka bevisa någon slags teori om att progressiv rock och mainstremrock gick att förena. Kan tänka mig att Moody Blues fanns nånstans i bakgrunden. I så fall var tanken god, men i stället för att bevisa något motbevisar All Together Now den tanken.

Mainstreampop och progressiv rock har inget med varandra att göra, och är svåra, om inte omöjliga att förena. LP:n består av sju låtar, fem är pop, två är progrock. Att det är framgår mycket tydligt. Att de inte har särskilt mycket gemensamt är också ganska klart.

Vad gäller de två proglåtarna, som ligger mig närmast, tycker jag både I Am The Dance Of Ages och tretton minuter långa Pure Love är helt okej akter utan att för den delen bli riktigt intressanta utan bara förblir trevliga i största allmänhet.

Av poplåtarna är Hold Your Head Up fortfarande en riktigt bra låt. På den listan kan jag också lägga till
Keep On Rollin´. Resten är väl sjyssta grejer det också. Frågan är om det är tillräckligt för en skiva med Rod Argent?

Nr: 1552/2222