Som en luddig rosa teddybjörn

GENESIS – DUKE – 1980

Den här skivan förstår jag mig inte på, Genesis album Duke . Det är knappast progrock. Och det är inte pop. Och inte är det särskilt bra heller, även om det inte är Genesis sämsta platta från den här tiden.

Men jag kan konstatera ett par saker. Genesis och 80-talet gick inte särskilt bra ihop även om Banks, Rutherford och Collins sålde skivor som aldrig förr. Genesis och synthpop är inte någon trevlig blandning.

Sen är Tony Banks ganska jobbig med sina synthar när han sätter den sidan till. Och det gör han här. Phil Collins är bara tråkig, men det är svårt att vara elak mot honom, han ser ju så snäll ut. Som en luddig rosa teddybjörn ungefär.

Så här tycker jag om Duke. Om man bestämmer sig för att det är ett progalbum – Då är det uselt. Om man däremot får för sig att kalla det pop är det lite bättre, även om det på sina håll är lite väl pretentiöst. Men något annat än sjysst bakgrundsmusik blir Duke aldrig. Skulle nån säga easylistening kan jag inte protestera.

Nån bra låt då?
Tja, Behind the Lines...kanske.

Nr: borttagen ur samlingen.

OBS! Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans.