MAGNUS UGGLA – VA SKA MAN TA LIVET AV SIG FÖR NÄR MAN ÄNDÅ INTE FÅR HÖRA SNACKET EFTERÅT – 1977
Gissar att nån mer än jag ler både igenkännande nu och samtidigt tycker det är lite pinsamt. Men den här skivan blev en ganska rejäl generationsgrej 1977 och alla vi som var i rätt ålder då kunde låtarna utantill. Inte alla skulle erkänna det idag, men så var det.
Namnet på skivan var alldeles för långt för att man skulle komma ihåg det. Därför gick den oftast under namnet Varning på stan efter skivans stora hitlåt, Magnus Ugglas första riktiga hit. Vad alla kanske inte minns idag är att det också gjordes en ganska pinsam inspelning av den på engelska, Hit The Girls On The Run.
Men att Magnus Uggla var inspirerad av Mott The Hoople när han gjorde låten var inte pinsamt. All The Way From Memphis. Nog om det, förutom att titellåten inte fanns med på LP:n utan följde med som en extra singel, som givetvis försvann fortare än det gick att läsa låttiteln. Kan ha blivit kvarglömd nånstans, eller ha trillat ut på vägen, jag har inte en aning. Därför har jag knappt hört den låten och vet inte om jag missat nåt.
Men låtarna på albumet missades icke. Det gick inte 1977 när man var 17 år och skulle ha koll på allt, då var det den här skivan som gällde. Ett tag var det faktiskt BARA den här skivan och ingen annan. Så jag är inte förvånad att jag kan låtarna nu för tiden också.
På den tiden fastnade ju grejer man hörde, eventuellt också det man lärde sig i skolan, men inte lika mycket som löddriga låttexter, blixtrande gitarriff och namn på underliga LP-skivor med obskyra band. Som tur är har jag haft lite nytta av det i mitt yrke som journalist, annars vet jag inte hur det kunde slutat.
Att kunna texterna på den här LP:n har jag dock aldrig haft någon som helst nytta av. Vem skulle vilja ha några rader ur Vår tid nu 1977 eller Ja just du ska va gla reciterade för sig? Och i vilket annat sammanhang skulle det gå att referera till Jag skiter eller På turné?
Nej, något ansvar för 70-talsungdomens utbildning, etik och moral tog inte Magnus Uggla. Han såg däremot till att det blev ett våldsamt halloj när det var fest. Den här skivan skulle kunna vara soundtracken till vilket ungdomsfylleri som helst under det sena 70-talet...förlåt ungdomsfest ska det vara...
Nr: 270/2222
Gissar att nån mer än jag ler både igenkännande nu och samtidigt tycker det är lite pinsamt. Men den här skivan blev en ganska rejäl generationsgrej 1977 och alla vi som var i rätt ålder då kunde låtarna utantill. Inte alla skulle erkänna det idag, men så var det.
Men att Magnus Uggla var inspirerad av Mott The Hoople när han gjorde låten var inte pinsamt. All The Way From Memphis. Nog om det, förutom att titellåten inte fanns med på LP:n utan följde med som en extra singel, som givetvis försvann fortare än det gick att läsa låttiteln. Kan ha blivit kvarglömd nånstans, eller ha trillat ut på vägen, jag har inte en aning. Därför har jag knappt hört den låten och vet inte om jag missat nåt.
På den tiden fastnade ju grejer man hörde, eventuellt också det man lärde sig i skolan, men inte lika mycket som löddriga låttexter, blixtrande gitarriff och namn på underliga LP-skivor med obskyra band. Som tur är har jag haft lite nytta av det i mitt yrke som journalist, annars vet jag inte hur det kunde slutat.
Nej, något ansvar för 70-talsungdomens utbildning, etik och moral tog inte Magnus Uggla. Han såg däremot till att det blev ett våldsamt halloj när det var fest. Den här skivan skulle kunna vara soundtracken till vilket ungdomsfylleri som helst under det sena 70-talet...förlåt ungdomsfest ska det vara...
Nr: 270/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar