ULF LUNDELL – LÄNGRE INÅT LANDET – 1980
Efter så där 200 dagar i grönkläder ökade dagersättningen från 14 till 25 spänn. Kommer ni ihåg det ni som var med? Det fanns helt plötsligt en hel förmögenhet att kvittera ut varannan fredag på kompaniexpeditionen.
Innan hade de surt ihopknegade pengarna gått till pilsner på Markan och ett antal rundor på flipperspelet. Men inte den här gången.
Med första jättelöningen brännande i fickan gick vägen i stället till Wallins Radio i Huskvarna. Lundell hade ju precis släppt sin första dubbel-LP, Längre inåt landet.
Vilken fantastisk rockplatta det var. När den väl hamnat på skivtallriken sög den sig liksom fast och gick inte att ta bort. Det räckte med öppningsspåren Glad igen, en Joni Mitchell-cover, och sprängkåta Odysseus, sen var jag fast.
Jag vet inte hur många gånger jag för full hals vrålat ”Var det Sonja eller var det Penelope, var det Retzina eller var det OP. Är du säker på att du är på den rätta ön, jag menar med tanke på stormen och snön”. Hela den svenska rockvärldens bästa textrader (okej, jag tar i, men va faen, det här är nostalgi).
Det finns massor av bra grejer på denna dubbel. Posörerna, mustig och iskall svärta och ett långfinger rätt upp i nyllet på kultursnobbarna. Stackars Jack är så utsökt briljant i sin nakenhet och skuld.
Samtidigt som Längre inåt landet är Lundells mest välkryddade album, är det hans sista riktigt intressanta i min värld. För sen kom ju den där Öppnalandskap-skivan, svensktoppen och allt det där.
Det var då jag fick ställa Lundell i easy-listeningfacket tillsammans med James Last och andra giganter. Och där står de skivorna kvar...om de ens finns i samlingen längre.
Men Längre inåt landet var något helt annat, och är så fortfarande. Den var värd varenda en av de kronor försvarsmakten öste över mig den där fredagen våren 1980.
Men just den skivan har jag inte kvar. Den spelades sönder redan för ganska länge sen. Numera äger jag en ny rep- och knasterfri skiva. Den är precis lika bra, kan meddelas.
Nr: 129/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Efter så där 200 dagar i grönkläder ökade dagersättningen från 14 till 25 spänn. Kommer ni ihåg det ni som var med? Det fanns helt plötsligt en hel förmögenhet att kvittera ut varannan fredag på kompaniexpeditionen.
Jag vet inte hur många gånger jag för full hals vrålat ”Var det Sonja eller var det Penelope, var det Retzina eller var det OP. Är du säker på att du är på den rätta ön, jag menar med tanke på stormen och snön”. Hela den svenska rockvärldens bästa textrader (okej, jag tar i, men va faen, det här är nostalgi).
Det var då jag fick ställa Lundell i easy-listeningfacket tillsammans med James Last och andra giganter. Och där står de skivorna kvar...om de ens finns i samlingen längre.
Men Längre inåt landet var något helt annat, och är så fortfarande. Den var värd varenda en av de kronor försvarsmakten öste över mig den där fredagen våren 1980.
Men just den skivan har jag inte kvar. Den spelades sönder redan för ganska länge sen. Numera äger jag en ny rep- och knasterfri skiva. Den är precis lika bra, kan meddelas.
Nr: 129/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar