SUPERTRAMP – CRIME OF THE CENTURY – 1974
Låten Dreamer var den första supertramp-låt jag hörde. Det var i något radioprogram. För på den tiden lyssnade man på radio rätt ofta och det var där man hittade ny musik. Den stod inte bara på som något slags allmänt bakgrundsbrus som nu för tiden.
Det som spelades i radio var viktigt. Och på den tiden, mitten av 70-talet, var Radio Luxemburg den stora grejen. Om man hade turen att kunna ratta in den kanalen vill säga. Men då krävdes det en ordentlig radio med stora handblåsta radiorör, inte nån tramsig transistor, eftersom sändningen kom från nånstans utlandet.
Tillbaka till Crime of the Century, Supertramps genombrott från 1974. Och då menar jag stora genombrott. För efter det spelades det Supertramp-låtar ta mej precis över allt.
När jag hörde Dreamer i radion satte den sig direkt. ”Dreeeamer, can you put your hands in your head, oh no” var den enda poplåten på skivan. Men det gjorde ingenting, för vilken fantastiskt låt det är.
När jag sen fick tag i LP:n förstod jag direkt vilken musikskatt jag hittat, varenda låt var minst lika bra som Dreamer om inte ännu bättre. Musiken var knepig för en oerfaren 14-åring men jag gillade School, tuffa Bloody Well Right och nästan episka Hide In Your Shell.
Supertramp var inget vanligt rockband, så långt från mina dåtioda favoriter man kunde komma; Slade, Alice Cooper och Status Quo. Det var en helt ny värld som öppnade sig tack vare det där radioprogrammet.
Supertramp lirade art-rock, på sina ställen jazzigt, och ibland nästan symfonirock – ja, progressivt – åtminstone då. 1974 blev Crime of the Century mitt allra bästa album. Skivan är fortfarande bra. Tidlös är vad den är.
Nr: 50/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med delvis omskriven text.
Låten Dreamer var den första supertramp-låt jag hörde. Det var i något radioprogram. För på den tiden lyssnade man på radio rätt ofta och det var där man hittade ny musik. Den stod inte bara på som något slags allmänt bakgrundsbrus som nu för tiden.
När jag hörde Dreamer i radion satte den sig direkt. ”Dreeeamer, can you put your hands in your head, oh no” var den enda poplåten på skivan. Men det gjorde ingenting, för vilken fantastiskt låt det är.
När jag sen fick tag i LP:n förstod jag direkt vilken musikskatt jag hittat, varenda låt var minst lika bra som Dreamer om inte ännu bättre. Musiken var knepig för en oerfaren 14-åring men jag gillade School, tuffa Bloody Well Right och nästan episka Hide In Your Shell.
Supertramp lirade art-rock, på sina ställen jazzigt, och ibland nästan symfonirock – ja, progressivt – åtminstone då. 1974 blev Crime of the Century mitt allra bästa album. Skivan är fortfarande bra. Tidlös är vad den är.
Nr: 50/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med delvis omskriven text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar