SLADE – WHATEVER HAPPENED TO SLADE – 1978
Jag blev jätteförvånad när jag hörde den skivan första gången. Jag hade hållit Slade på avstånd några år och inte följt vad som hände. Men så fick jag tag i Whatever Happened To Slade, vilket var precis den fråga jag ställde mig själv just då.
Whatever Happened To Slade är en hårdrockplatta. Först blev jag inte ett dugg imponerad. Att Slade skulle kasta sig in i hårdrockdjungeln var kanske inte helt oväntat, men ändå inte något jag räknat med.
Nja, det är inte metal som det ibland sägs om skivan, utan mer gammeldags hård rock med ett och annat metalriff. Att det är Slade som gör låtarna går så klart heller inte att missa. Noddy Holders raspröst skär som alltid långa revor i ljudvallen. Bra så långt alltså.
Jag gillade först inte det nya soundet. Det där med hårdrock var ju egentligen inte Slades grej, tyckte jag. De hade ju rötterna i klassisk boogierock och brittisk 60-talspop...och var ganska sympatiska killar.
Skivbolaget gillade det inte heller, ville ha med skivan att göra. Det var därför den till slut ut av producenten Chas Chandlers eget Barn Records.
Men när jag nu igen lyssnar på Whatever Happened To Slade kommer jag betydligt bättre överens med soundet och låtarna. Men nu har jag ju haft möjlighet att jämföra med senare hårdrockalbum av Slade, inte minst Til Deaf Do Us Part och liveplattan Slade On Stage.
Då blir det en annan sak. Noddy och grabbarna var ju det soundet på spåren redan 1978. Så Whatever Happened To Slade ska nog uppskattas mer än den gjort av både mig och andra förr i tiden.
Men 1978 var den inte bra för Slades karriär. Då var det nära att sagan tog slut. Slade var desperata, pengarna slut, glamrocken stendöd och hemma i England hade punk och new wave tagit över.
Så här i efterhand är det lätt att inse att just då börja lira tung hårdrock kanske inte var någon bra idé. Men det är nya tider nu, nu funkar Whatever Happened To Slade, även om albumet fortfarande lider av att det saknas riktigt bra låtar.
Nr: 1203/2222
Jag har skrivit om skivan tidigare, men ger den nu ny chans med delvis ny text.
Jag blev jätteförvånad när jag hörde den skivan första gången. Jag hade hållit Slade på avstånd några år och inte följt vad som hände. Men så fick jag tag i Whatever Happened To Slade, vilket var precis den fråga jag ställde mig själv just då.
Nja, det är inte metal som det ibland sägs om skivan, utan mer gammeldags hård rock med ett och annat metalriff. Att det är Slade som gör låtarna går så klart heller inte att missa. Noddy Holders raspröst skär som alltid långa revor i ljudvallen. Bra så långt alltså.
Skivbolaget gillade det inte heller, ville ha med skivan att göra. Det var därför den till slut ut av producenten Chas Chandlers eget Barn Records.
Men när jag nu igen lyssnar på Whatever Happened To Slade kommer jag betydligt bättre överens med soundet och låtarna. Men nu har jag ju haft möjlighet att jämföra med senare hårdrockalbum av Slade, inte minst Til Deaf Do Us Part och liveplattan Slade On Stage.
Då blir det en annan sak. Noddy och grabbarna var ju det soundet på spåren redan 1978. Så Whatever Happened To Slade ska nog uppskattas mer än den gjort av både mig och andra förr i tiden.
Så här i efterhand är det lätt att inse att just då börja lira tung hårdrock kanske inte var någon bra idé. Men det är nya tider nu, nu funkar Whatever Happened To Slade, även om albumet fortfarande lider av att det saknas riktigt bra låtar.
Nr: 1203/2222
Jag har skrivit om skivan tidigare, men ger den nu ny chans med delvis ny text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar