10CC – MIRROR MIRROR – 1995
10cc:s Mirror Mirror står inte högt i kurs hos kritikerna. Så blev det också Eric Stewart och Graham Gouldman sista album.Men varför inte vara lite förlåtande för en gångs skull..?
Innerst inne tycker nog nån mer än jag att det är en rätt sjysst platta ändå. Och den var en minst sagt positiv förändring från deras misslyckade amerikanska reunionplatta några år tidigare ...Meanwhile, som både var hemsk och konstig på samma gång trots att låtarna egentligen var bra.
Jag hör också till alla dem som älskade 10cc för deras tidiga album, det rödvita debutskivan, Sheet Music, den där tänkta soundtracken till en film som aldrig blev av och till sist How Dare You. När Lol Creme och Kevin Godley sen gick sin egen väg blev ju 10cc bara ett halvt band även om man gillade skivorna närmast efter.
Efter det var det nog fler än jag som tappade intresset. Det gjorde Eric Stewart och Graham Gouldman också som i början av 80-talet bestämde sig för att lägga av...men sen ändrade sig några år senare...
Mirror Mirror kom till under duons återförening i mitten av 90-talet och var den andra av två album som spelades in då. Men mer än så blev det inte. Gissar att kritiken blev lite för mycket. Bandet 10cc lever dock än idag, men långt i skymundan.
De gör en och annan spelning, men släpper inga nya skivor. Jag lyssna nog aldrig särskilt noga på Mirror Mirror när skivan var ny. Jag nöjde mig med att lyssna på dem som skrev om skivan och efter att jag hört inledningsspåret, en ganska fånig reggaelåt, tyckte jag mig ha full koll och höll med.
Men när jag nu hör skivan igen med 20 års distans och insikten att 10cc tidiga plattor var fantastiska och att Stewart och Gouldman faktiskt gjorde ett riktigt bra jobb när de lyckades driva bandet vidare. Mirror Mirror går naturligtvis inte att jämföra med de album originalsättningen spelade in eller inte ens med duons album i slutet av 70-talet.
Men likheterna finns där så klart. Samma känsla för suggestiva popmelodier och svepande luftiga melodislingor. I´m Mandy Fly Me finns med nånstans i bakgrunden och jag kan faktiskt hitta mer än en likhet mellan Mirror Mirror och The Original Soundtrack som inte kan vara bara tillfälligheter.
Jag påstår inte att Mirror Mirror på något sätt är bortglömt eller missförstått. Men det är ett album som man 1995 kanske borde lyssnat på lite mer noga än vad man gjorde. Några direkta hits eller riktigt bra låtar, förutom Code Of Silence, går nog inte att hitta.
Framför allt är det en behaglig skiva att lyssna på. Och ibland kan det räcka ganska långt...inte minst med när skivan avslutas med en akustisk version av I´m Not In Love.
Nr: 181/CD
10cc:s Mirror Mirror står inte högt i kurs hos kritikerna. Så blev det också Eric Stewart och Graham Gouldman sista album.Men varför inte vara lite förlåtande för en gångs skull..?
Efter det var det nog fler än jag som tappade intresset. Det gjorde Eric Stewart och Graham Gouldman också som i början av 80-talet bestämde sig för att lägga av...men sen ändrade sig några år senare...
Mirror Mirror kom till under duons återförening i mitten av 90-talet och var den andra av två album som spelades in då. Men mer än så blev det inte. Gissar att kritiken blev lite för mycket. Bandet 10cc lever dock än idag, men långt i skymundan.
De gör en och annan spelning, men släpper inga nya skivor. Jag lyssna nog aldrig särskilt noga på Mirror Mirror när skivan var ny. Jag nöjde mig med att lyssna på dem som skrev om skivan och efter att jag hört inledningsspåret, en ganska fånig reggaelåt, tyckte jag mig ha full koll och höll med.
Men likheterna finns där så klart. Samma känsla för suggestiva popmelodier och svepande luftiga melodislingor. I´m Mandy Fly Me finns med nånstans i bakgrunden och jag kan faktiskt hitta mer än en likhet mellan Mirror Mirror och The Original Soundtrack som inte kan vara bara tillfälligheter.
Jag påstår inte att Mirror Mirror på något sätt är bortglömt eller missförstått. Men det är ett album som man 1995 kanske borde lyssnat på lite mer noga än vad man gjorde. Några direkta hits eller riktigt bra låtar, förutom Code Of Silence, går nog inte att hitta.
Framför allt är det en behaglig skiva att lyssna på. Och ibland kan det räcka ganska långt...inte minst med när skivan avslutas med en akustisk version av I´m Not In Love.
Nr: 181/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar