SLADE – SLADE ALIVE – 1972
Slade Alive var en av de första sladeskivor som dök upp i min samling. Skivan räknas idag till de allra bästa liveplattorna från den tidiga glamrockeran och kan väl bland vissa kallas för klassisk.
Slade var tuffa, långhåriga, snackade och sjöng på obegriplig dialekt och klädde sig som inga andra tidigare vågat. Möjligtvis är Slade Alive överskattad, men den gjorde Slade till sin tids roligaste party-band.
Det var en skiva jag kunde spela många gånger i rad så det är inte konstigt att jag kan både låtar och Noddy Holders mellansnack utantill även nu för tiden (man lär sig mycket nyttigt av att lyssna på gamla rockplattor).
Men om Slade Alive verkligen är så bra som jag tyckte då och i viss mån tycker nu också är jag inte säker på. Slade gör faktiskt ganska märkliga låtval och kör till exempel flera covers. Bland annat Darling Be Home Soon av John Sebastian och som avslutning Steppenwolfs klassiker Born to be Wild, vilken för övrigt slutar i ett enda kaos. Älskar fortfarande brandbilssirenen.
Men å andra sidan är inspelningen från ett av Slades tidiga år, så de hade väl inte särskilt många egna låtar utan fick lita på Ten Years After (Hear Me Calling), Lovin´Spoonful och Steppenwolf.
Det är en ruffig inspelning som jag trots det, eller just därför, inte kan låta bli att älska. Min enda invänding är att det är alldeles för få låtar för en LP, bara sju! Vad tänkte de på?
Men det är stämning i lokalen, vildsint öldränkt dimmig stämning, Slade Alive skulle kunna vara en pubrockklassiker. Att Get Down And Get With It (Get Down With It) är albumets största låt är tveklöst.
Att Noddy Holder kunde ryta redan 1971 går heller inte att missa. Rock and Roll-medleyn med Keep On Rocking håller jag också rätt högt.
Nr: 1170/2222
Jag har skrivit om skivan tidigare, men ger den nu ny chans med delvis ny text.
Slade Alive var en av de första sladeskivor som dök upp i min samling. Skivan räknas idag till de allra bästa liveplattorna från den tidiga glamrockeran och kan väl bland vissa kallas för klassisk.
Det var en skiva jag kunde spela många gånger i rad så det är inte konstigt att jag kan både låtar och Noddy Holders mellansnack utantill även nu för tiden (man lär sig mycket nyttigt av att lyssna på gamla rockplattor).
Men å andra sidan är inspelningen från ett av Slades tidiga år, så de hade väl inte särskilt många egna låtar utan fick lita på Ten Years After (Hear Me Calling), Lovin´Spoonful och Steppenwolf.
Men det är stämning i lokalen, vildsint öldränkt dimmig stämning, Slade Alive skulle kunna vara en pubrockklassiker. Att Get Down And Get With It (Get Down With It) är albumets största låt är tveklöst.
Att Noddy Holder kunde ryta redan 1971 går heller inte att missa. Rock and Roll-medleyn med Keep On Rocking håller jag också rätt högt.
Nr: 1170/2222
Jag har skrivit om skivan tidigare, men ger den nu ny chans med delvis ny text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar