MIDNIGHT OIL – DIESEL & DUST – 1987
Diesel & Dust är ett av 80-talets mest intressanta rockalbum. Samtidigt är det ganska ordinär men snyggt förpackad mainstreamrock. Albumet är dock Midnight Oils stora internationella genombrott och ett smart trick för att få ut ett politiskt budskap utanför Australien.
Midnight Oils politiska engagemang, särskilt det uttalade stödet för Australiens urinvånare aboriginerna, var välkänt i deras hemland. Men att stå på barrikaderna hade bara marginell effekt, det politiskt laddade albumet 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1 fick ingen större spridning, åtminstone inte utanför Australien. Red Sails In The Sunset gick samma väg.
Diesel & Dust innebar ett helt nytt tänk och väl genomtänkt sätt att nå ut med Midnight Oils vänsterorienterade budskap. De ylande gitarrerna tonades ner och soundet anpassades till det som gällde i slutet av 80-talet, alltså synthar. Ironiskt nog putsades texterna till att inte vara lika provocerande som tidigare, vilket visade sig vara ett bra grepp.
Kom nu ihåg att det inte var många som hört talas om Midnight Oil i Europa 1987. Det började med The Dead Heart, en explosiv synthrocklåt som gjord för hitlistorna. Det var bara det att den handlade om aboriginernas uråldriga rätt till Ayers Rock.
Mullret fortsatte med Beds Are Burning, en låt som blev etta på singellistorna i länder över hela världen, bland annat Sverige. Även den handlade om att de australiska myndigheterna borde återlämna land till kontinentens urinvånare.
Helt plötsligt, med enkla medel, hade Midnight Oil lyckats nå ut med sitt politiska budskap. För detta ska Diesel & Dust hyllas. Om man ska i lika mycket när det gäller de musikaliska kvaliterna är däremot tveksamt.
The Dead Heart, Beds Are Burning, Dreamworld och Warakuma är lysande läcker radiorock och lite till. Möjligtvis är albumet rent generellt dock lite för mycket mainstream för att det ska vara spännande på allvar.
Utan att förta något av storheten med Diesel & Dust: jag har inte analyserat varför, men jag har inte lyssnat på skivan på väldigt länge.
Däremot har jag emellanåt spelat 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1 med stor behållning och även lyssnat på Midnight Oils senare album med intresse. De är ruffigare, mer gitarrer, och det politiska budskapet är tydligare, men de känns på något sätt ärligare.
Nr: 731/2222
Jag har berättat om skivan tidigare men var då lite onyanserad i min kritik. Nu jag försökt att bättre motivera min inställning till skivan och samtidigt kommit fram till att den nog är intressantare än jag tyckte för några år sedan.
Diesel & Dust är ett av 80-talets mest intressanta rockalbum. Samtidigt är det ganska ordinär men snyggt förpackad mainstreamrock. Albumet är dock Midnight Oils stora internationella genombrott och ett smart trick för att få ut ett politiskt budskap utanför Australien.
Mullret fortsatte med Beds Are Burning, en låt som blev etta på singellistorna i länder över hela världen, bland annat Sverige. Även den handlade om att de australiska myndigheterna borde återlämna land till kontinentens urinvånare.
Helt plötsligt, med enkla medel, hade Midnight Oil lyckats nå ut med sitt politiska budskap. För detta ska Diesel & Dust hyllas. Om man ska i lika mycket när det gäller de musikaliska kvaliterna är däremot tveksamt.
Utan att förta något av storheten med Diesel & Dust: jag har inte analyserat varför, men jag har inte lyssnat på skivan på väldigt länge.
Däremot har jag emellanåt spelat 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1 med stor behållning och även lyssnat på Midnight Oils senare album med intresse. De är ruffigare, mer gitarrer, och det politiska budskapet är tydligare, men de känns på något sätt ärligare.
Nr: 731/2222
Jag har berättat om skivan tidigare men var då lite onyanserad i min kritik. Nu jag försökt att bättre motivera min inställning till skivan och samtidigt kommit fram till att den nog är intressantare än jag tyckte för några år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar