10CC - ...MEANWHILE – 1992
10cc:s comebackalbum från 1992 är underligt. Eller nja, musiken är väldigt vanligt, men ovanligt för att vara 10cc. Jag tror att de som gillade bandets skivor ska undvika den här skivan. Jag tror förresten att de som gillade 10cc när bara Eric Stewart och Graham Gouldman var kvar också ska låta bli ...Meanwhile.
...Meanwhile var meningen skulle bli en storstilad comeback för 10cc, alltså duon Stewart och Gouldman. De hade laddat för det i flera år sedan de senast gjorde något gemensamt, Windows In The Jungle 1983. De hade många nya bra låtar och skivbolaget gillade demotejperna. Allt var upplagt för succé.
Men nånstans mitt i planerandet gick precis allt åt fel håll. Det var när skivbolaget räknade ut att det nya albumets största marknad borde finnas i USA.
Skivan skulle alltså anpassas för USA, en amerikansk producent kallades in...till Stewarts och Gouldmans protester som dock blev ganska svaga eftersom deras förhandlingsläge efter tio år utanför branschen inte gav dem det bästa läget.
Gary Katz, amerikansk demonproducent, valdes ut. Han var mest känd för att ha producerat alla Steely Dans album, ett bra val tycktes det då 10cc emellanåt jämförts med den amerikanska jazzrockduon.
Men Katz, som inte hade nån erfarenhet av 10cc:s ursprung, brittisk pop baserad på merseybeat, hade andra planer för 10cc. Han kallade in en rad studiomusiker som han själv ville jobba med och tog tillsammans med dem fram ett nytt sound för 10cc samtidigt som Eric Stewart och Graham Gouldman mest fick stå vid sidan och titta på.
Resultatet blev ...Meanwhile, som var mer amerikansk radiorock än 10cc, och mer mainstream än 10cc någonsin varit. Borta är den ironiska bitska humor och de knepiga melodier som en gång gjorde 10cc till ett av sin tids mest intressanta artrockband...åtminstone i Europa. Kvar är en visserligen ganska trevlig, men fullständigt livlös platta med en rad stendöda låtar som alla låter ungefär likadant.
Nr: 182/CD
10cc:s comebackalbum från 1992 är underligt. Eller nja, musiken är väldigt vanligt, men ovanligt för att vara 10cc. Jag tror att de som gillade bandets skivor ska undvika den här skivan. Jag tror förresten att de som gillade 10cc när bara Eric Stewart och Graham Gouldman var kvar också ska låta bli ...Meanwhile.
...Meanwhile var meningen skulle bli en storstilad comeback för 10cc, alltså duon Stewart och Gouldman. De hade laddat för det i flera år sedan de senast gjorde något gemensamt, Windows In The Jungle 1983. De hade många nya bra låtar och skivbolaget gillade demotejperna. Allt var upplagt för succé.
Men nånstans mitt i planerandet gick precis allt åt fel håll. Det var när skivbolaget räknade ut att det nya albumets största marknad borde finnas i USA.
Skivan skulle alltså anpassas för USA, en amerikansk producent kallades in...till Stewarts och Gouldmans protester som dock blev ganska svaga eftersom deras förhandlingsläge efter tio år utanför branschen inte gav dem det bästa läget.
Gary Katz, amerikansk demonproducent, valdes ut. Han var mest känd för att ha producerat alla Steely Dans album, ett bra val tycktes det då 10cc emellanåt jämförts med den amerikanska jazzrockduon.
Men Katz, som inte hade nån erfarenhet av 10cc:s ursprung, brittisk pop baserad på merseybeat, hade andra planer för 10cc. Han kallade in en rad studiomusiker som han själv ville jobba med och tog tillsammans med dem fram ett nytt sound för 10cc samtidigt som Eric Stewart och Graham Gouldman mest fick stå vid sidan och titta på.
Resultatet blev ...Meanwhile, som var mer amerikansk radiorock än 10cc, och mer mainstream än 10cc någonsin varit. Borta är den ironiska bitska humor och de knepiga melodier som en gång gjorde 10cc till ett av sin tids mest intressanta artrockband...åtminstone i Europa. Kvar är en visserligen ganska trevlig, men fullständigt livlös platta med en rad stendöda låtar som alla låter ungefär likadant.
Nr: 182/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar