Pretenders första – en new wave-ikon

PRETENDERS – PRETENDERS – 1980

Den här skivan påverkade mig fysiskt. Nästan på ett obehagligt sätt, så jag omedvetet undvek att spela den. Chrissie Hyndes röst, utstrålning, sex, så aggressivt och våldsamt att jag blev rädd. Pretenders debutskiva var den perfekta new wave-plattan. Den perfekta stormen.

Därför har jag under många låtit bli att spela skivan, för att inte bli av med den känslan. Ett euforiskt, lyckligt ögonblick . Det är new wave. Men det är också brutal 70-talsrock, som Rolling Stones. Det är pubrock, det är punkigt.

Men musiken är framför allt fräck och hänsynslös. Pretenders och Chrissie Hynde lyckades på något sätt kapsla in känslan, uppenbarelsen av nya vågen och skapa ett sound som var unikt. Pretenders blev Blondies arvtagare när Debbie Harry gick över den förbjudna mainstreamlinjen.

Debutskivan är fullmatad med fräck new waverock. Inledningen med Precious, rått punkiga The Phone Call och Tattooed Love Boys är inget annat än majestätisk i den punkiga bemärkelsen och hysteriskt manglande.

Albumets stora hits blev dock Brass In Pocket, som gick upp som etta på englandslistan och covern på kinkslåten Stop Your Sobbing som senare gjorde att Ray Davies och Chrissie Hynde blev ett par.

Att b-sidan sen är lite ojämn tror jag inte många minns eller vill komma ihåg nu för tiden, det skulle ta bort känslan. Just det, känslan...

Den är inte riktigt samma idag som 1980, vilket jag anade. Det var därför jag under ganska många år inte ville spela skivan. Jag ville inte bli av med den där lyckorusiga känslan den perfekta rockskivan.

Men upplevelsen har bleknat, även om pulsen fortfarande rusar så fort jag hör introt till Precious... Det är inget snack om annat än att Pretenders debutskiva fortfarande är en ohyggligt bra new wave-LP, kanske den allra bästa...i konkurrens med Elvis Costellos My Aim Is True, Blondies första och en rad skivor till...

Nr: 316/2222