Det äkta Pink Floyd-soundet

PINK FLOYD – MEDDLE – 1971

Det kan vara bra att kunna sina Pink Floyd innan man ger sig på Meddle. För vänta nu...är inte On the Run snudd en råkopia av One of These Days... Och hallå! De där riffen från Echoes känner jag igen från Shine On... och...och så vidare.

Samtidigt är det kanske den här Pink Floyd-skivan man ska börja med. För här har Waters och Gilmour för första gången verkligen hittat sitt sound, sitt alldeles eget och äkta pinkfloyd-sound, som senare skulle brisera på The Dark Side Of The Moon och ytterligare förfinas på Wish You Were Here. Det gäller musiken i alla fall, texterna finns där inte ännu.

Men Pink Floyd experimenterar fortfarande med sitt sound på Meddle. Ljudtestandet och effektletandet från Ummagumma och de andra tidigare albumen hade inte släppt sitt grepp.

Meddle är oavsett vissa likheter annorlunda om man jämför med senare skivor. Åtminstone är b-sidan det. Den tas helt och hållet upp av eposet Echoes, drygt 20 minuter långt. Det är spacerock på allvar.

Förstasidan är lite mer tveksam, och lite för lik Atom Heart Mother för att vara riktigt bra. Även om naturligtvis One of These Days och möjligtvis Fearless är fantastiska skapelser.

Men efter det testas det vilt med allt från country till trallpop och blues. Det blir inte så där jättebra. Men Echoes är trots det ett av Pink Floyds stora och viktiga album.

Nr: 686/2222

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans.