MOTT THE HOOPLE – LIVE IN SWEDEN 1971 – 2010
Jag hade inte uppskattat den här skivan om den funnits när jag upptäckte Mott The Hoople. Inspelningen är från långt innan All The Young Dudes, glamrock och Roll Away The Stone. Men nu älskar jag den för dess naiva charm och oskuldsfulla Mott The Hoople som försöker låta som Mountain, men bara är snorvalpar med ett popband.
Inspelningen är gjord 16 februari 1971 och är från Stockholms konserthus. Vi kommer in när sista delen av konserten drar igång, då har Mott The Hoople sex låtar kvar.
Den första delen finns inte inspelad, eller så blev tejperna förstörda efter att under många år samlat damm på vinden hemma hos Overend Watts. Inspelningen gjorde han tydligen själv och var aldrig avsedd att ges ut, men nu så här nästan femtio år senare är det så klart annorlunda. Jag gillar den så jag får tårar i ögonen.
Det är för det första en mycket bra inspelning, betydligt bättre än många andra liknande saker som numera släpps både på vinyl och CD.
Själva konserten sägs dessutom varit en av Mott The Hooples allra bästa från den här tiden, alltså från innan David Bowie kom in i bilden, gav dem All The Young Dudes och därmed stakade ut Mott The Hooples väg som en av glamrockens fixstjärnor på 70-talet.
1971 ägnade sig bandet åt att snegla på amerikanska bluesrockgiganter och såg framför sig en framtid som jämlikar med Leslie West. De hade bara hunnit ge ut två skivor, den bluesrockiga debutskivan och sen mer än lovligt förvirrade, men ohyggligt charmiga Mad Shadows.
Jag känner sympati för Mott. När dem kom till Stockholm 1971 har de aldrig varit i Sverige innan, och inte många svenskar har hört talas om Mott. Det är nog därför publiken är så tystlåten och bara applåderar artigt mellan låtarna trots att Ian ber dem hjälpa till för att få igång stämningen...som aldrig riktigt infinner sig och Ian får till slut något desperat i rösten.
Men avslutningen med Keep A Knockin´ blir ändå fatnastiskt röjig. Med den låten i öronen är det lätt att påstå att Mott stockholmskonsert 1971 var alldeles lysande. Men den här inspelningen är nog inget som bör ingå i någon normal skivsamling. Det är egentligen bara ett obskyrt tidsdokument från det tidiga 70-talet intressant för de allra äldsta Mott-fansen, dem som kommer ihåg de tidiga skivorna och gillade dem.
Nr: 243/2222
Jag hade inte uppskattat den här skivan om den funnits när jag upptäckte Mott The Hoople. Inspelningen är från långt innan All The Young Dudes, glamrock och Roll Away The Stone. Men nu älskar jag den för dess naiva charm och oskuldsfulla Mott The Hoople som försöker låta som Mountain, men bara är snorvalpar med ett popband.
Den första delen finns inte inspelad, eller så blev tejperna förstörda efter att under många år samlat damm på vinden hemma hos Overend Watts. Inspelningen gjorde han tydligen själv och var aldrig avsedd att ges ut, men nu så här nästan femtio år senare är det så klart annorlunda. Jag gillar den så jag får tårar i ögonen.
Själva konserten sägs dessutom varit en av Mott The Hooples allra bästa från den här tiden, alltså från innan David Bowie kom in i bilden, gav dem All The Young Dudes och därmed stakade ut Mott The Hooples väg som en av glamrockens fixstjärnor på 70-talet.
1971 ägnade sig bandet åt att snegla på amerikanska bluesrockgiganter och såg framför sig en framtid som jämlikar med Leslie West. De hade bara hunnit ge ut två skivor, den bluesrockiga debutskivan och sen mer än lovligt förvirrade, men ohyggligt charmiga Mad Shadows.
Men avslutningen med Keep A Knockin´ blir ändå fatnastiskt röjig. Med den låten i öronen är det lätt att påstå att Mott stockholmskonsert 1971 var alldeles lysande. Men den här inspelningen är nog inget som bör ingå i någon normal skivsamling. Det är egentligen bara ett obskyrt tidsdokument från det tidiga 70-talet intressant för de allra äldsta Mott-fansen, dem som kommer ihåg de tidiga skivorna och gillade dem.
Nr: 243/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar