Bolin var inte Blackmore

DEEP PURPLE – COME TASTE THE BAND – 1975

Det var med Come Taste The Band mitt förhållande med Deep Purple tog slut. I mitten av 70-talet fick kvartersgänget en lysande idé. I stället för att köpa alla skulle köpa alla nya skivor gick vi ihop och köpte olika skivor.

Sen skickades alla skivorna runt och spelades in på kassettband. När det var klart fick man behålla sin skiva. Det var den tidens illegala nedladdning och vad jag minns var skivbolagen minst lika irriterade över kassettbanden som de är över Pirate Bay nu. Jag drog nitlotten och var den som fick köpa Come Taste The Band från 1975.

Så här i efterhand kan man lätt se att Come Taste The Band var ett av Deep Purples mindre intressanta album. Men på den tiden såg vi lite annorlunda på saken, till en början. Just i det ögonblicket jag drog min lott kändes det inte så illa. Jag var nyfiken på hur Deep Purple skulle låta med Tommy Bolin som gitarrist i stället för Ritchie Blackmore.

Men det lilla spänningsmomentet gick över rätt snabbt. Tommy Bolins rykte var redan då överskattat. Och i min värld kunde han inte jämföras med Blackmore. Det insåg jag redan efter de två första låtarna, Comin´ Home och Lady Luck. Och på den vägen var det. Med både Blackmore och Gillan borta från Deep Purple fanns det egentligen inte mycket kvar av det jag gillade.

Därför är Come Taste The Band fortfarande ett litet hatobjekt för mig. Inte nog med det. Efter att den gått runt i hela gänget var den dessutom så repig och knastrig att jag fick åka ner till Musikhallen på Västra Storgatan och köpa en ny.

Nr: 859/2222

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans.