JIMMY PAGE/ROBERT PLANT – NO QUARTER – 1994
Led Zeppelins återkomst var något fansen krävde ändå från bandets sista officiella konsert den 7 juli 1980 i Berlin. Men efter att John Bonham avlidit senare samma år var det inget bandet ville.
Att varken Page eller Plant var i särskilt bra fysisk form efter långvarigt drogmissbruk var säkert en annan del av orsaken. Därför dröjde det några år innan de båda återförenades lite i det tysta 1994 med inspelningen av albumet No Quarter.
Det var MTV:s 90-talsserie av unpluggedkonserter som fick Plant och Page att tänka om och gå upp på scenen tillsammans igen. Dylan hade gjort det, Springsteen, Clapton, Nirvana och många fler.
Men särskilt unplugged blev det inte, det var nämligen inget Jimmy Page eller Robert Plant brydde sig särskilt mycket om. De tog med sig ett helt band och flera till för säkerhets skull.
Inspelningen blev av och ett CD-album släpptes.
Resultatet blev så klart lysande, tyckte åtminstone de flesta gamla led Zepfansen som tårögt nu kunde lyssna till 90-talsversioner av Nobody´s Fault But Mine, Since I´ve Been Loving You, The Battle Of Eevermore och Kashmir.
Plant och Page valde med säkerhet noga ut vilka låtar de ville och kunde ta med. Även om de hade ett band bakom sig, sammanlagt nio personer på scenen, kunde de ju inte gå för långt från unpluggedkonceptet. Att få in Dazed And Confused eller Black Dog där hade nog blivit svårt, gissar jag.
Även om allt Plant och Page gjort efter 1980 jämförts och jämförts igen med Led Zeppelin och nästan oavkortat konstaterats inte räcka till tycker jag ändå att No Quarter är en spännande inspelning som faktiskt gav de gamla Led Zeplåtarna lite nytt liv och en ny dimension åtminstone jag inte trodde fanns där.
Det avskalade och mer atmosfäriska soundet pasar låtar som No Quarter och Gallows Pole utan att för den delen ta bort något av det mystiska skimmer som för alltid kommer att omge Led Zeppelins låtar. Ett bra inofficellt reunionalbum, men dock ingen ersättning.
Nr: 98/CD
Led Zeppelins återkomst var något fansen krävde ändå från bandets sista officiella konsert den 7 juli 1980 i Berlin. Men efter att John Bonham avlidit senare samma år var det inget bandet ville.
Det var MTV:s 90-talsserie av unpluggedkonserter som fick Plant och Page att tänka om och gå upp på scenen tillsammans igen. Dylan hade gjort det, Springsteen, Clapton, Nirvana och många fler.
Resultatet blev så klart lysande, tyckte åtminstone de flesta gamla led Zepfansen som tårögt nu kunde lyssna till 90-talsversioner av Nobody´s Fault But Mine, Since I´ve Been Loving You, The Battle Of Eevermore och Kashmir.
Plant och Page valde med säkerhet noga ut vilka låtar de ville och kunde ta med. Även om de hade ett band bakom sig, sammanlagt nio personer på scenen, kunde de ju inte gå för långt från unpluggedkonceptet. Att få in Dazed And Confused eller Black Dog där hade nog blivit svårt, gissar jag.
Det avskalade och mer atmosfäriska soundet pasar låtar som No Quarter och Gallows Pole utan att för den delen ta bort något av det mystiska skimmer som för alltid kommer att omge Led Zeppelins låtar. Ett bra inofficellt reunionalbum, men dock ingen ersättning.
Nr: 98/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar