BLUES MAGOOS – PSYCHEDELIC LOLLIPOP – 1966
Ett extremt charmig skiva från oskuldsfulla 1966 då psykedelia fortfarande kunde vara som godis, bubblegum pop. Att Blues Magoos inte lirade psykedelia, eller ens särskilt bra, hör inte till saken. Det är ganska slamrig garagerock.
Blues Magoos debutskiva är naturligtvis ganska svår att hitta nu för tiden. Och skulle den dyka upp är den nästan säkert i risigt skick. Men den här återutgivningen från Music On Vinyl, på genomskinlig blåmelerad vinyl, blir en pop-pärla den också. Om det beror på den blå färgen eller på något annat, tja...
Gillar man det där slamrigt ofokuserade som karaktäriserar ett typiskt garageband från den här tiden, inte minst amerikanska, är Psychedelic Lollipop ett fynd. Inspirationen hittade de säkert både i brittisk beatpop, blues och psykedelia. Att det sen blir ganska rörigt är något man får leva med.
Låtarna är förresten överraskande bra med (We Ain´t Got) Nothin´ Yet som största nummer. Den blev på sin tid en superhit och går nog att hitta på de flesta samlingsplattor med 60-talspop som numera finns både på bensinmackar och ICA.
Man skulle av den anledningen kunna hävda att Blues Magoos var en one-hit-wonder, de gjorde efter det aldrig någon annan låt som blev lika välkänd, eller ens kom i närheten av det.
Men om man ska döma av deras Psychedelic Lollipop var Blues Magoos mer än så. Det finns flera bra låtar, (We Ain´t Got) Nothin´ Yet är inte ens skivans bästa spår, högst på min lista ligger tveklöst Tobacco Road, här i en briljant beatlesinspirerad popversion som efterhand faktiskt blir lika galet psykedeliskt förvirrande som Roky Ericksons 13th Floor Elevators.
Nr: 579/2222
Ett extremt charmig skiva från oskuldsfulla 1966 då psykedelia fortfarande kunde vara som godis, bubblegum pop. Att Blues Magoos inte lirade psykedelia, eller ens särskilt bra, hör inte till saken. Det är ganska slamrig garagerock.
Man skulle av den anledningen kunna hävda att Blues Magoos var en one-hit-wonder, de gjorde efter det aldrig någon annan låt som blev lika välkänd, eller ens kom i närheten av det.
Men om man ska döma av deras Psychedelic Lollipop var Blues Magoos mer än så. Det finns flera bra låtar, (We Ain´t Got) Nothin´ Yet är inte ens skivans bästa spår, högst på min lista ligger tveklöst Tobacco Road, här i en briljant beatlesinspirerad popversion som efterhand faktiskt blir lika galet psykedeliskt förvirrande som Roky Ericksons 13th Floor Elevators.
Nr: 579/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar