Inte tillräckligt mystiskt...

VAN MORRISON – TOO LONG IN EXILE – 1993

Mitt förhållande till Van Morrison är inte så avancerat. Allt behöver inte vara mystiskt och djupt för att jag ska gilla det. För min del funkar det bra med blueslåtar och en del gamla covers också. Det är därför jag gillar Too Long In Exile.

Det är en sjysst platta där Morrison samarbetar med en rad storheter. Candy Dulfer lirar sax på ett par låtar, Georgie Fame spelar hammond och dessutom sjunger han en duett med John Lee Hooker i Gloria, som är skivans höjdpunkt.

Gloria är knappast något nytt i Van Morrisons låtbibliotek, han gjorde låten redan på 60-talet med Them. Trots sin aktningsvärda ålder känns dock klåten i denna 90-talsversion inte alls dammig eller trist, utan precis tvärtom.

John Lee Hookers närvaro lägger till en extra dimension till Morrisons bräkande. Avdammad är också Good Morning Little Schoolgirl, en överårig bluesklassiker av Sonny Boy Williamson som först såg dagens ljus under det sena 30-talet och sen levt vidare genom otaliga coverversioner.

Van Morrisons tolkning tycker jag hör till de trevligare utan att den för den skull ska räknas till något av storverken på albumet utan snarare är en pittoresk detalj.

Som helhet är Too Long In Exile ett behagligt album att lyssna på. En skiva att både ha på lite lågt i bakgrunden eller lyssna aktivt på med stor behållning. Det är ett album som många av Van Morrisons fans gillar, men som inte alltid har uppskattats av professionella kritiker och Van The Mans verkjliga deadheads, som anser det vara lite väl lättsmält.

Nr: 163/CD