SUPERTRAMP – IT WAS THE BEST OF TIMES – 1999
Nej, trots namnet är det här ingen gammal bortglömd liveinspelning från 70-talet som dammades av och gavs ut. Det är en liveinspelning med Supertramp från gruppens världsturné 1997, en av gruppens sista stora framträdanden, skivan släpptes något år senare.
Inspelningen är gjord under två konsertkvällar, 19 och 20 september i Royal Albert Hall i London. Ljudet är förresten mer än perfekt, det är kristallklart, vilket man givetvis förväntar sig när Supertramp är med, då är det alltid hög kvalitet.
Albumet gavs ut i två lika versioner, en dyr dubbel-CD och en ekonomivariant med en skiva, som inte var särskilt billig den heller. Jag kunde inte låta bli dubbeln, trots priset, ville inte missa något.
Det är en lysande liveinspelning med mycket högt underhållningsvärde för alla gamla fans. Supertramp varierar innehållet och har med låtar både från den tidiga poperan då Rodger Hodgson fortfarande var med i bandet och de senare åren då Rick Davies tog över allt mer av gruppens ledning.
Låtara är väl valda och Davies undviker tacksamt Supertramps största pophits från 70-talet, men ägnar en hel del tid åt ett album som Crime Of The Century och akter som School, Rudy och Crime Of The Century.
Från Breakfast In America-skivan går det förmodligen inte att undvika The Logical Song och Goodbye Stranger. Men sen tar bandets senare produktion över, alltså från det tidiga 80-talet och framåt och låtar som Cannonball och Free As A Bird.
Det stora intresset ligger dock på låtar från då nya albumet Some Things Never Change, It´s A Hard World, You Win I Lose, Sooner Or Later, Give Me A Chance och ett par till. Låtar som visserligen inte är särskilt välkända förutom för de fansen som envist fortsatt att följa Supertramp genom åren, men är av mycket hög kvalitet.
Supertramps klassiska popsound känns så klart igen, även om Rick Davies, som 1997 var enda kvarvarande medlem från originalsättningen, tog bandet allt längre ut mot jazz och stundtals till och med jazzfusion.
Supertramp är som alltid oerhört kontrollerat, till och med mellansnacken mellan låtarna verkar regisserade och planerade. Men det är dock inget som jag tycker stör eller irriterar. Så har det ju alltid varit med Supertramp.
Nr: 185/CD
Nej, trots namnet är det här ingen gammal bortglömd liveinspelning från 70-talet som dammades av och gavs ut. Det är en liveinspelning med Supertramp från gruppens världsturné 1997, en av gruppens sista stora framträdanden, skivan släpptes något år senare.
Albumet gavs ut i två lika versioner, en dyr dubbel-CD och en ekonomivariant med en skiva, som inte var särskilt billig den heller. Jag kunde inte låta bli dubbeln, trots priset, ville inte missa något.
Låtara är väl valda och Davies undviker tacksamt Supertramps största pophits från 70-talet, men ägnar en hel del tid åt ett album som Crime Of The Century och akter som School, Rudy och Crime Of The Century.
Det stora intresset ligger dock på låtar från då nya albumet Some Things Never Change, It´s A Hard World, You Win I Lose, Sooner Or Later, Give Me A Chance och ett par till. Låtar som visserligen inte är särskilt välkända förutom för de fansen som envist fortsatt att följa Supertramp genom åren, men är av mycket hög kvalitet.
Supertramp är som alltid oerhört kontrollerat, till och med mellansnacken mellan låtarna verkar regisserade och planerade. Men det är dock inget som jag tycker stör eller irriterar. Så har det ju alltid varit med Supertramp.
Nr: 185/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar