Välgjort av Baker Gurvitz Army

BAKER GURVITZ ARMY – ELYSIAN ENCOUNTER – 1975

Den som gillar Cream måste bara ha tag i den här skivan också. Inte för att Baker Gurvitz låter särskilt mycket som Disraeli Gears, utan för Gingers trummor, som är lika bra här som där. Jag gillar Elysian Encounter.

Det är ett varierat album, man tröttnar aldrig. Omslaget är snyggt futuristiskt, ett av sin tids bästa. Ginger Baker på trummor - han spelar ju melodier. Och kraftfullt dessutom. Adrian Gurvitz gitarrspel är mäktigt.

När skivan var ny var det inte bara skivomslaget som var fascinerande, musiken, som inte är hårdrock även om det var många som påstod det då. Inledningen med People och därefter The Key är kraftfull hård progressiv rock som blir lockande till att höra ännu mer.

Man blir inte besviken, Elysian Encounter är ett varierat album, där bröderna Gurvitz gitarrspel och Bakers trummor ges det utrymme de förtjänar. Trots att skivan saknade uppenbara hits var detta album som gick varmt hemma i min källare under mitten och slutet av 70-talet. Då hade Baker Gurvitz Army ändå konkurrens av rockmusikens allra största hjälptar, så nog var det ett bra album alltid.

Bröderna Adrian och Paul Gurvitz kom in i rockmusiken tidigt. Deras far var på sin turnéledare för storheter som Kinks, Crispian St Peter och Shadows. Tillsammans lirade de sedan i Three Man Army för att under en turné ihop med Buddy Miles stöta ihop med Ginger Baker.

Baker Gurvitz Army blev snabbt kända inte bara för sin innovativa musikstil utan också för fräcka skivomslag som hade en oemotståndlig dragningskraft på oss som var knattar på den tiden.

Första albumet var spännande, Elysian Encounter, gruppens andra, var ännu bättre. Tredje skivan och deras sista har jag dock inga direkta minnen av.

Nr: 273/2222