10CC – TEN OUT OF 10 – 1981
Nja, inte tio av tio, men inte långt ifrån. Det här är ett riktigt bra 10-cc-album, vilket man inte skulle kunnat tro om Stewart och Gouldman efter plattan innan, Look Hear som var tråkig. Men de hittade hem igen.
På grund av Look Hear försvann dock den här skivan utanför min radar i ganska många år. Underhållningsbranschen är ju obarmhärtig. Det räcker med en enda miss så kan allt vara över. Look Hear funkade inte alls och folk /jag tappade intresset. När Ten Out Of 10 dök upp bara ett år senare var 10cc nästan bortglömda. Det hjälpte inte ett dugg att albumet höll hög klass.
Jag köpte visserligen Ten Out Of 10 när den var ny, men det var nog mest av gammal vana eller nån slags plikt. Kan inte påminna mig att jag ens lyssnade igenom hela skivan. Den hamnade omgående ganska långt bak i hyllan.
Det tog mig många år innan jag orkade bry mig och verkligen lyssnade på Ten Out Of 10. När jag väl gjorde det kunde jag förvånad konstatera att den var betydligt intressantare än jag någonsin trott.
Borta var de tröga och tråkiga melodierna från Look Hear, Eric Stewart och Grahman Gouldman hade gått vidare, tagit tag i gamla idéer och byggt på med nytt. Att reggae hörde till deras grej kunde man ju räknat ut efter Dreadlock Holiday, det spåret bygger de vidare på här men tar också tag i soundet från Sheet Music.
Men det stannade inte där. Ten Out Of 10 är en retroskiva utan att för den skull leva på enbart gamla meriter. Låtarna känns fräscha och nya samtidigt som gamla fans tveklöst kommer att känna igen sig.
Att Beatles och merseybeatsoundet var en viktig del av 10cc:s utveckling går inte att missa i Don´t Turn Me Away och Memories. Notell Motell är inget annat än en klassisk ironisk 10cc-låt som jag nog vill ha till albumets mest underhållande spår.
Action Man In Motown Suit antecknas också på den roliga sidan. Läser man gamla recensioner får man lätt intrycket att 10cc gick på tomgång i början av 80-talet. Den ”sanningen” kanske borde omvärderas. Även om Ten Out Of 10 inte på allvar kan konkurrera med bandets tidiga storverk tycker jag att albumet är oväntat intressant.
Nr: 470/2222
Nja, inte tio av tio, men inte långt ifrån. Det här är ett riktigt bra 10-cc-album, vilket man inte skulle kunnat tro om Stewart och Gouldman efter plattan innan, Look Hear som var tråkig. Men de hittade hem igen.
Det tog mig många år innan jag orkade bry mig och verkligen lyssnade på Ten Out Of 10. När jag väl gjorde det kunde jag förvånad konstatera att den var betydligt intressantare än jag någonsin trott.
Borta var de tröga och tråkiga melodierna från Look Hear, Eric Stewart och Grahman Gouldman hade gått vidare, tagit tag i gamla idéer och byggt på med nytt. Att reggae hörde till deras grej kunde man ju räknat ut efter Dreadlock Holiday, det spåret bygger de vidare på här men tar också tag i soundet från Sheet Music.
Men det stannade inte där. Ten Out Of 10 är en retroskiva utan att för den skull leva på enbart gamla meriter. Låtarna känns fräscha och nya samtidigt som gamla fans tveklöst kommer att känna igen sig.
Action Man In Motown Suit antecknas också på den roliga sidan. Läser man gamla recensioner får man lätt intrycket att 10cc gick på tomgång i början av 80-talet. Den ”sanningen” kanske borde omvärderas. Även om Ten Out Of 10 inte på allvar kan konkurrera med bandets tidiga storverk tycker jag att albumet är oväntat intressant.
Nr: 470/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar