Steve Harley om tillståndet i England

STEVE HARLEY – STRANGER COMES TO TOWN – 2010

Kompet är oftast lågmält, men kan ibland brusa upp i storslagna arrangemang. Musiken är oberäknerlig som alltid på Steve Harleys skivor.

Den här gången har han inte Cockney rebel med sig. Tanken från början var det dock tänkt att bli en uppföljare till 2005 års Quality Of Mercy, men ju längre tiden gick stod det klart att det bara skulle stå Steve Harley på skivomslaget den här gången. Men skillnaden just här är försumbar, stora delar av bandet var ändå med och spelade in skivan.

Steve Harley är inte nöjd med tillståndet i England och världen. Han låter bitter, vilket är en stor skillnad mot hans tidigare plattor, där det genom all ironin ändå alltid gick att hitta hopp. Men han har inte resignerat, tvärtom. Flera av låttexterna har en politisk underton. En jämförelse med Dylan låter oundviklig, men är faktiskt inte alls nödvändig. Steve Harley går alltid sin egen väg.

Stranger Comes To Town är ett jämnt och stabilt album där alla låtar håller hög kvalitet utan att för den skull dra iväg för långt. Faith And Virtue, första låten, släpptes som singel och skulle lansera skivan, men är enligt mig inte bästa spåret.

Där tycker jag bättre om ironiska Before They Crash The Universe, som är en typisk harleylåt med igenkänningstecken ända från mitten av 70-talet och Cockney Rebels storhetstid.

Men jag vågar nog hävda att alla låtar på skivan är värda att lyssna på, även om de vid en första lyssning kan tyckas knöliga. Men så är det med Steve Harleys musik, den sätter sig inte direkt utan vill gärna ta tid på sig och äta sig in tills man utan att ha en aning om hur det gått till kan låtarna utantill.

Nr: 189/CD