”Det är så förbannat vackert”

GEORGE HARRISON – BRAINWASHED – 2002

Fan, här sitter jag vuxna karl med lipen i halsen efter att ha lyssnat på George Harrisons Brainwashed jag-vet-inte-hur-många-gånger. Först för att George Harrison inte längre är i livet. Och sen för att Brainwashed blev färdig först efter hans död.

Och sen bara för att det är så förbannat vackert. Jag sitter här och till och med tycker att Jeff Lynne gjorde ett bra, rent av smakfullt, jobb med produktionen. Det brukar bli ungefär så här varenda gång jag lyssnar på något av George Harrisons album.

Jag påstår att Brainwashed är ett av George Harrisons allra bästa album. Okej, inte riktigt på samma nivå som All Things Must Pass eller Living In The Material World...men sen...då kommer nog Brainwashed.

Och det säger jag trots att det inte finns en enda hitlåt på skivan. Men varför skulle det behöva göra det på varenda album för att man ska tycka det är bra?

Om jag inte tar alldeles fel så visste George Harrison att han inte skulle leva så länge till när han spelade in Brainwashed. Och jag tror att han ville göra en sista skiva precis så som han kände att han ville ha den, fri från alla tankar om hits och försäljningssiffror (vilket jag i och för sig inte tror någonsin intresserade honom särskilt mycket) och andra konventioner också.

Han hann inte klart, skivan färdigställdes efter hans död av Jeff Lynne och Georges son Dani.

Nu borde jag kanske räkna upp en massa låtar som jag tycker är bra, men hur ska det gå till när jag tycker varenda låt har något alldeles särskilt?

Som de hade eget liv. Här finns humor, livsglädje, sorg, ironi, det räcker. Tanken från början var att Brainwashed skulle bli uppföljare till Harrisons comebackalbum från 1987, Cloud 9, därför finns det mycket av den LP:n skimmer här också.

Det är 15 år mellan de båda skivorna, men gillar du den plattan kommer du att älska den här också.

Nr: 675/2222