TORSSON – DET SPELADES BÄTTRE BOLL – 1996
Efter att under flera dagar bara spelat mina gamla torsson-skivor, från Att kunna men inte vilja till Hälsningar från ledighetskommittén - inte bara en gång utan massor - hamnade jag till slut ihop med den här samlingsskivan, som i brist på annat fick duga, och ägnade där ett överdrivet intresse åt ett antal gamla liveinspelningar som inte finns på nån av de andra skivorna...
Då fick hustrun nog, det gick tydligen lite för långt.”Spela vad du vill, men inte Torsson. Spela nån bowieskiva, eller vad som helst. Du kan till och med spela Zappa, bara du inte spelar mer Torsson”.
Det gick jag motvilligt med på. På villkoret att jag fick lyssna färdigt på Det spelades bättre boll...
...som nog inte är särskilt intressant egentligen. Det är ett samlingsalbum från mitten av 90-talet med ett antal torsson-låtar som redan då var standardnummer; Det spelades bättre boll*, Jag minns en gammal bil, Volleyboll Molly...ja, ni vet... Knappast en CD för den som har följt bandet sedan det sena 70-talet, utan mer en platta för dem som tycker att det räcker med en torsson-skiva i samlingen.
Men självklart går det att hitta spännande saker ändå. De där livelåtarna jag nämnde föranledde till exempel ett intresse som vissa skulle beteckna som sjukligt.
Tänker då närmast på Svenska sjömän, en låt i kuplettstil, som Torsson under några år använde som inledning på konserterna för att få publiken i rätt stämning.
Och Vagabond, som Bo Åkerström annars bara gjort ihop med förre jönköpingsbon Magnus Palm som finns på en singel med sidoprojektet Hugh Scott Band som släpptes nån gång under det tidiga 80-talet...
Ni förstår nu säkert vilken nivå man hamnar på när det börjar gå för långt...så egentligen borde jag sluta där...men måste bara nämna...
...att i textbladet finns små korta berättelser om hur låtarna på skivan kom till. Och där fick jag en rak höger. Visste ni att Bo Åkerström egentligen inte alls tyckte att det spelades bättre boll förr?* Att den textraden bara kom till för att den passade så bra.
Å nu jävlar. Jag som i alla år litat på Torsson och trott att den bästa period svensk fotboll någonsin upplevt var Gunnar Nordahls tid, långt innan 1969, när Rolf ”Kocken” Andersson** kom från Hammarby till J-södra.
Nr: 113/CD
* Funderar du på varför Grimsås bara fick med sig två poäng hem? Det har sin förklaring i att det på den tiden bara delades ut två poäng för seger i fotboll. Trepoängsregeln infördes först 1990 och då hade till och med Kocken lagt skorna på hyllan.
** som alla fotbollskunniga vet kom ”Kocken” ursprungligen från oskarshamnstrakten. Han började sin karriär i Krokstorps IF, som nu för tiden firar triumfer i Västerviks reservserie C, gick till IFK Oskarshamn och hamnade därefter i Bajjen. Att han efter södratiden spelade i Hallby och på 90-talet jobbade på bankkontor i Bankeryd är en helt annan historia.
Efter att under flera dagar bara spelat mina gamla torsson-skivor, från Att kunna men inte vilja till Hälsningar från ledighetskommittén - inte bara en gång utan massor - hamnade jag till slut ihop med den här samlingsskivan, som i brist på annat fick duga, och ägnade där ett överdrivet intresse åt ett antal gamla liveinspelningar som inte finns på nån av de andra skivorna...
Det gick jag motvilligt med på. På villkoret att jag fick lyssna färdigt på Det spelades bättre boll...
...som nog inte är särskilt intressant egentligen. Det är ett samlingsalbum från mitten av 90-talet med ett antal torsson-låtar som redan då var standardnummer; Det spelades bättre boll*, Jag minns en gammal bil, Volleyboll Molly...ja, ni vet... Knappast en CD för den som har följt bandet sedan det sena 70-talet, utan mer en platta för dem som tycker att det räcker med en torsson-skiva i samlingen.
Tänker då närmast på Svenska sjömän, en låt i kuplettstil, som Torsson under några år använde som inledning på konserterna för att få publiken i rätt stämning.
Och Vagabond, som Bo Åkerström annars bara gjort ihop med förre jönköpingsbon Magnus Palm som finns på en singel med sidoprojektet Hugh Scott Band som släpptes nån gång under det tidiga 80-talet...
Ni förstår nu säkert vilken nivå man hamnar på när det börjar gå för långt...så egentligen borde jag sluta där...men måste bara nämna...
...att i textbladet finns små korta berättelser om hur låtarna på skivan kom till. Och där fick jag en rak höger. Visste ni att Bo Åkerström egentligen inte alls tyckte att det spelades bättre boll förr?* Att den textraden bara kom till för att den passade så bra.
Å nu jävlar. Jag som i alla år litat på Torsson och trott att den bästa period svensk fotboll någonsin upplevt var Gunnar Nordahls tid, långt innan 1969, när Rolf ”Kocken” Andersson** kom från Hammarby till J-södra.
Nr: 113/CD
* Funderar du på varför Grimsås bara fick med sig två poäng hem? Det har sin förklaring i att det på den tiden bara delades ut två poäng för seger i fotboll. Trepoängsregeln infördes först 1990 och då hade till och med Kocken lagt skorna på hyllan.
** som alla fotbollskunniga vet kom ”Kocken” ursprungligen från oskarshamnstrakten. Han började sin karriär i Krokstorps IF, som nu för tiden firar triumfer i Västerviks reservserie C, gick till IFK Oskarshamn och hamnade därefter i Bajjen. Att han efter södratiden spelade i Hallby och på 90-talet jobbade på bankkontor i Bankeryd är en helt annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar